Litet träning
Idag tog jag terrioristerna till klubben för en aning träning.
Egentligen borde man nog snart inte gå på planerna, men vad katten! Vad ska man göra då?!
Tiger gick ett långlångt ff-program och hängde med fint. Vi kedjade ihop det med läggande, inkallning och rutan.
Och nedrar anamma - idag LA han sig ner när jag lämnade honom för inkallning! Det som han inte har gjort på länge länge nu! Grrr. Varför alltid nya konstigheter?!
Men rutan gick finfint.
Sen vidare med apport genom minerat område, dvs. jag hade preparerat området som jag kastade apportbocken i med små bitar av Frolic. Svårt men genomförbart. Andra gången hade han jättehög fart både ut och hem igen - bråttom att få varsågodkommando och snusa rätt på allt godis, förstås!
Hopp och fjärren gick bra.
Springa efter boll och vara trall gick ännu bättre!
Sen var det lillfians tur - hon var ungefär i höjd med taknocken på klubbstugan hela tiden. Vill så mycket! (och inte med nödvändighet samma saker som jag vill)
Linförigheten går bra - i max två steg. Fin position i stegförflyttningar och stillastående, fina ingångar. Förflyttningar på tre steg eller mer = bläh!
Så vi ger katten i det, synd att förstöra en bra dag, liksom.
Vi fortsatte med rutan - ett moment där hennes vildhet kommer väl till pass.
Lilla brandgula huck-bollen använde jag idag och det gick jättebra.
Sista gången bara låtsades jag lägga ut den och skickade henne och så kastade jag den över hennes huvud när hon nådde mitten på rutan. Perfekt!
Hoppet har vi problem med - hon vill springa runt, den lilla rackarjäntan!
Jag tror inte att jag har träffat på det med nån annan hund.
Alltså - hon hoppar jättegärna ut från mig, eller tar hindret som belöning för nåt annat, eller bara för att hon är så uppe i varv och vill göra NÅNTING.
Men om jag gör ettans hopp, det vill säga placerar henne framför hindret och går runt och ställer mig på andra sidan, eller efter utskicket i tvåans hopp (där hon alltså ska hoppa ut från mig, sätta sig på andra sidan och hoppa tillbaks igen. På kommando) - då springer hon runt.
Nåja, då har vi nåt att jobba med!
Jag försökte mig också på apporteringen så som vi tränar nu, alltså inget kommando och hålla bollen som incitament, liksom. Det gick jättebra, även i fotposition. Snabbt och säkert gripande och stadigt hållande.
Och så tränade vi förstås det allra allra svåraste:
Att ta det lugnt. -Näe, vill INTE! skriker Betty i högan sky.
Sen träffade vi ett prima litet hundvant barn i så där treårsåldern som Betty fick träna på. Träna att våga sig fram, äta korv, nosa. Kolla på cykelhjälm lagd på marken. Vilken tur att en sån snäll och duktig Lisa fanns till hands!
Och innan vi åkte gav hon mig ett jättefint stor löv, som jag satte som prydnad i bilen, där man ska sätta parkeringsbiljetter egentligen.
Mycket bättre än Wunderbaum, ju!