Pelleskop-livet

Igår hade jag min sju tänkt mig att jag och min sju (fniss. Ying, alltså - Doktor Sju) skulle ge oss ut och springa. Men det var murrkt, blåsigt och regnade småspik, jättehalt bland löven.

Så vi gick till klubben i stället, på onsdagsträningen.

Alla tränade och tränade, till och med småjäntorna som är 4,5 (jakt-golden) resp. 5,5 (aussie) månader gamla låg plats i två minuter och var eljest hur föriga som helst. Kelpie, malle, boxer, mera aussie och border jobbade som om de hade betalt för det (vilket de hade).

Fot och hopp och apport och marsch och hit och det hele.

Fast inte Ying.

Jag försökte få honom att ligga, inför platsliggningen, men Ying tittade på mig, milt och vänligt och sa: -Tänker jag inte.

Så var det med det. Saken hade förevarit.

Vi tränade på att ta det lugnt och sånt i stället.

Efter platsliggningen gjorde vi litet linförighetsövningar hit och dit, det gick bra, om jag inte höll på för länge. Då säger Ying: -Näe, nu får du leka själv.

Men om jag låter honom jaga mig och det godis han skall få efter varje övning, då blir han piggelin som en ärta.

Och världens snällaste farbror är han ju; han låter mig hållas med mina små intressen.

 

Det är lustigt, eller olustigt, ändå - hur jag än pläderar att man måste inte träna för att tävla när man är på klubben, ALLA kan träna på onsdagsträningen, man tränar det man själv vill och behöver (eller i alla fall ens hund). Ändå känns det avigt och dumt och inte-på-riktigt när jag är där och bara tränar gå-fint-förbi-en-annan-hund.

Klart som korvspad då att de som har mindre skinn på näsan än jag och färre årsringar och mindre ego inte vågar sig upp.

Stämningen liksom kräver att man ska träna för tävling - såna övningar som jag gör är tillåtna max tills hunden är tre månader gammal.

Nejdå, ingen är dum, ingen ifrågasätter - det bara ÄR så!

Nåja, vi kämpar på ändå - ibland är det rätt skönt att träna sånt också, betydligt mindre fysiskt ansträngande än att träna med tossan Betty... Eller hålla på att bygga rutor och gömma pinnar och gud vet allt åt lillspånet Tiger.

Och nån MÅSTE ju föregå med gott exempel - för jag hävdar fortsatt att det är gott.

Upp till klubben med er, alla ni som har betalat en dyr medlemsavgift bara för att kunna delta i en kurs om några veckor. Valuta för pengarna ska ni väl ha!

 

Hur som - det var inte det som var pinsamt. Utan:

Ying hade förstås reflexväst och reflexkoppel.

Jag hade svarta strumpor, mörkbruna höga stövlar, kort grå klänning, mörkgrön jacka. Gick längs landsvägen bitvis. Ingen reflex What So Ever. Matten då!

Detta blev mig också påpekat, när jag skulle gå hem.

-Du skulle väl ha en sån där reflexväst, åtminstone!

-Nja, pep jag. -Nja, näe.

-Men du kan ju bli påkörd! Skaffa en reflexväst!

-Jag HAR reflexväst. När jag springer! försökte jag försvara mig.

-Men du ska ha reflexväst när du är ute och går också, och det är mörkt!

 

Och det var då det blev pinsamt, för mitt enda försvar blev:

-Men det är inte så fint...

 

Ha! Är jag fjorton, eller?!

 

Hur som helst gick vi genom hästhagarna hem, men först slank vi in ett tag och tittade på en ridlektion.