Pelleskop-livet

Dagens läsning

Publicerad 2012-10-22 10:04:00 i O-hundigt

Till skillnad från Minsta Barnet har jag inte försovit mig idag.
Till skillnad från Minsta Barnet behöver jag nämligen inte stå vid en busshållplats kl. 7.20 och se alert ut. -Nåja, sa MB, jag missar bara en lektion: kemi, och det är lätt.
 
Lustig unge. Lustig skola också, eller lustigt program. Jag förhör barnet ofta ofta om hur det tillgår egentligen.
-När ni läser Barabbas på svenskan då - då pratar ni om den på svenska?
-Jadå.
-Och sen på rasten då, pratar ni svenska då?
-Näe, då pratar vi engelska!
-På franskan då, då pratar ni franska?
-Japp.
-Och om ni behöver nåt annat språk - blir det svenska då?
-Just det.
-Och sen pratar ni engelska på rasten?
-Just det.
 
Det är alltså så att hela programmet tillgår på engelska, utom franskan och svenskan. Och umgängesspråket är engelska, fast de allra flesta eleverna är svenska. Och det här programmet försiggår i en någotsånär normal gymnasieskola (om sådana gives).
Så min nästa fråga blir förstås:
-Men de andra barnen på skolan då - (infoga höjt ögonbryn från MB) - tycker inte de att ni är litet konstiga när ni pratar utrikiska hela tiden?
-Näe, svarar barnet. De tror kanske inte att vi kan prata nåt annat.Och förresten är de vana.
 
Som sagt, lustig skola. Som blivande (nåja, vi får väl se) pedagog finner jag det oerhört intressant.
Bara pluggmängden är häpnadsväckande. Att det gives sådant i dessa dagar, och att ungarna söker sig dit frivilligt, i större skaror än vad som kan mottagas.
Det tycks mig som om det skulle kunna ställas högre krav på ungdomar i gemen än vad man törs göra. Gör spridningen större i skolan, tycker jag. Låt det bli sk*tsvårt för dem som vill ha det så, och lätt fast också lätt att bygga på, senare, för dem som vill ha det så.
Men även "lätt" ska ju vara utmanande - så man känner att man växer. En aning svårt, men inte för svårt.
 
Oj. Det här blev då inte hundigt alls, inte. Men så ligger de också och snarkar allihopa, de flesta kring mina fötter.
 
Bara en iakttagelse till, från den galna vetenskapskvinnan: språket. Nog märks det att ungen parlerar utrikiska om dagarna. Vissa saker kommer hon att kunna uttrycka bara på engelska, till det ställer jag mig en aning vemodig, liksom. Och ibland är det ord som förvanskas och blir halvengelska. Som när vi talade om Jonas Gardell-serien (som jag inte orkar se, fast jag verkligen vill) och hon inte kom på hur det hette, det där - hette det homofobia, kanske? Och de gamla grekerna som de läser om i filosofin, de får ju en aning märkliga namn, för en svensk. Troligen för en grek också.
 
Minsta barnet är mitt marsvin, som det stod i någon textning. Fast det på svenska förstås ska vara försökskanin.
 
Nåja, nu till dagens läsning; Eifel-Blues av Jacques Berndorf. Baksidestexten säger: Eine Eifel, völlig in der Hand der Bundeswehr, angesiedet um Giftgasdepots, abhängig von betrunkenen Soldaten, überwacht von MAD-Schurken..." och den är rätt hårdkokt, får man säga. Hjälten Siggi har just fått däng nåt så in i bomben av en man som kallar sig utbildningsråd men som egentligen är proffs-uppklåare och -undanröjare. Brrr.
 
Och förresten: who am I to judge? Franskafröken i vardande som mest läser tyska och en aning engelska...
 
Och trattar i sig kakor!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela