Pelleskop-livet

När det allra som minsta lilla barnet gick på dagis hade de en liten ramsa att säga:

 

Jag antar att det var en övning i att röra på munnen ordentligt, bläupp är ganska roligt och liksom muskulöst att säga, men framför allt låter det ganska trevligt. Om man vaknar en dag, som idag, och känner sig som: -Blääääh, jag vill bara gå i ide!! så kan man lägga till ett "upp". Bläääääh-upp! Genast mycket bättre!

 

Och idag behövs sannerligen allt bättre - det regnar och pölar och är jämngrått, Olle och Jazz måste hållas tjudrade för att inte jaga Bubbla, Ying och Tigger är mest som brasmattor, fast utan förevarande eldstad. Jag vaknade med huvudvärk när maken sa hejdå (6-snåret), tog ett piller, vaknade med huvudvärk när Minsta Barnet sa hejdå (7-snåret), tog två piller, vaknade med huvudvärk 8.30 och fann att någon P-hund (kan betyda p-sshund, kan betyda P-udel eller P-inscher) hade nyttjat mina stövlar som stolpe. (Jodå, de hade visst varit ut på toaletten tidigare, så nån direkt nöd var det inte fråga om.)

 

Så redan FÖRE FRUKOST torkade jag hallgolvet, besprutade mina stövlar med hemgjord P-off (ättika och litet annat lullull) och blev grinig.

 

Sen tänkte jag ta ut kidsen fast Betty sa: -Dumbom! och bet mig en aning i foten så den övningen avbröt vi. Och så har jag försökt läsa en bok på datorn och det är så vidrigt. Jag vill ha en stadig volym i mina små nypor, att klämma på och umgås med och känna nybokslukten av, och rita och skriva i.

 

 

Så här såg Jazzbacillen ut igår, om aftonen.