Träningen
Jag måste erkänna att den mesta träningen av moment är förlagd till inomhus just nu. Det är bara FÖR geggigt och omständligt att vara ute och dona. Däremot tränar jag mycket på att gå riktigt sakta på promenader, med kopplade hundar i slaka koppel. Med en hund går det bra, med två går det ganska bra, med tre börjar det bli klurigt... och så vidare. Med fem behövs det nästan tvångströja på oss allihopa, men skam den som ger sig! Dessemellan går vi förstås fort också, jag är en riktig pinna-påare som verkligen själv behöver träna på ett lugnare tempo.
Men inneträningen, alltså.
Bettys apporthållande. Som går så jättebra! Hon är väldigt bra på att ta instruktioner, om man så säger. Som när hon hela tiden ville spotta ut apportbocken i min hand så fort min hand kom i närheten - då behövde jag bara hålla försiktigt under hakan med andra handen och visa: -Så ska vi göra! och sen gjorde hon det. Jag har lagt märke till det flera gånger, att hon är så lätt att förklara för - hon "lyssnar" så bra och tar det litet lugnt. Jag är ju van vid i synnerhet Tigern som VILL så mycket så han har aldrig tid att ta in vad jag menar utan han bara försöker allt han kan komma på och till slut blir det ju (oftast) rätt - då gäller det att hinna markera att DÄR, NU gjorde du rätt!
Som alltid - jag lär mig så mycket genom att hunddjuren är så olika!
Bettys gripande av apportbocken har också blivit mycket snabbare, men än så länge har jag struntat i att hålla fram den och sen ska hon vänta på kommando - vill inte sabba nåt just nu.
Och så håller vi på jättemycket med vänstersvängar, ibland verkar hon nästan ha en aning kontakt med sin bakdel. Men nåt glapp är det!
Plocka spårpinnar går också fint, hon tar så nätt. För det mesta. Men hittar hon en på golvet när vi inte tränar så omvandlar hon den omedelbums till tandstickor. Små.
Fjärrkommenderingen går bra och dåligt. Hon skiftar jättefint mellan sitt och ligg utan att flytta sig framåt eller bakåt det minsta lilla, däremot har hon ingen säkerhet alls i kommandoförståelsen om jag bara använder ord. Så det tränar vi på nu.
Tigerns träning är den eviga vittringsapporteringen som jag blir tokig på och så fjärren. Vi nöter och nöter och nöter på skiftena stå - ligg och ligg - stå för det är där de stora svårigheterna finns. Han blir ju alltid så taggad och då blir det gärna att en baktass smyger fram en aning...
Metallapporten går riktigt bra, jag har börjat skala bort plasten fläckvis utan att märka någon skillnad i hans gripande.
Och så tränar vi stegförflyttningar, förstås. Då kan jag ibland önska att jag hade en större hund, för det är svårt för mig att se om han ställer sig upp och tar ett steg åt sidan eller bakåt - eller om han bara hasar på rumpan!
Nåja - ibland känns det riktigt bra att vintern är lång!
Hur som helst