Jag säger sanningen.
Nu ska jag säga hur det är - det är sk*tkallt idag!
För första gången denna säsong verkade även Betty vara litet i behov av kläder. Och Jazz skulle behöva nåt alldeles heltäckande (såsom en säng med täcket uppdraget över öronen, säger han själv).
-Kan du kanske bära mig under jackan? undrar Betty. Men tyvärr, under den får nätt och jämnt jag själv plats!
Men sen kom vi till skogen och hon fick springa lös, och då kunde hon ju jobba upp litet värme.
Numera är jag beredd på hur det tillgår när Betty springer i skogen så jag hade rustat mig med höga stövelskaft. De här är från Joe Sanchez och är väldigt sköna att gå och stå i. Riktigt fina också, tycker jag.
Betty plockar nämligen alltid upp vad hon kallar "pinnar" men som snarare är störar och ibland knölpåkar, och dem svingar hon kring anklarna på mig. Eftersom hon helst håller dem i ena änden så blir det en himla bra sving, och häromdagen lyckades hon rappa Jazzen i ändalykten med sån kraft att han hoppade fyrjämfota rakt upp. Glad blev han inte, men han vaknade till.
En annan dag höll hon på hej vilt med ett mindre träd som hon släpade med sig tills jag tog det ifrån henne och la det högt upp på en sten som var alltför hög för att äntras av lilla Vild. Då gav hon sig i stället på en omkullfallen fura, men fick lov att ge sig - den var faktiskt ALLTFÖR stor och tung, i synnerhet som hela roten med jord och sten och allt fortfarande vidhängde. Då tog hon i ren frustration en avbarrad enbuskes huvudstam och försökte dra iväg med den längs marken. Men den var SEG, den rackaren, och till slut gav hon sig, varpå enen naturligtvis fjädrade tillbaka med verklig kraft. Rakt på mina ben. Så nu får vi se om det räcker med höga stövlar, eller om jag måste stoppa fotbollsbenskydd i dem, också.
Olle fick gå kopplad idag. Jönsigt, säger han.
Attack!!
MÅSTE snart hitta en huvudbonad, idag var det fruktansvärt kallt och hemskt.
Sen var det dags att skriva litet på min essay - inte så väldigt lätt när Betty skall hjälpa till.
Ganska lång tid tog det, men till slut tröttnade hon på att terrorisera oss och somnade i stället. Pust!