Pelleskop-livet

Eller med andra ord - hur står det till på träningsfronten, egentligen?

 

Jodå, tackar som frågar. Vi nöter på.

 

Tigerns sättande under gång tränar vi litet "in promptu" under promenader och strosningar och det börjar fungera mer än det inte fungerar, om man så säger. Jag har inte fått till riktigt det "tunga" sättande jag vill ha, och som verkligen behövs när man har en så liten hund. Om han sätter sig litet lätt så tror jag domarna tror att han inte sitter alls, eftersom han har så små små ben!

Treans fjärr nöter vi också mycket på, fast inte "fjärr" direkt. Jag försöker få in det rent mekaniskt, som ett rörelsemönster. Det är lurigare än man tror, när man stoppar in ett "stå" i serien också. Prova med din hund och titta noggrant ska du se. I alla fall i Tigerns fall är det så här: 

vi börjar från ligg, för det gör man i tvåan. När jag sen kommenderar "sitt" så hoppar han liksom upp med framkroppen och landar med framtassarna längre bak = sitt. Till liggande igen hoppar han helt enkelt fram med tassarna  och hamnar i liggande igen, på precis samma ställe. Så längt är allt en baggis.

Sitt till stå går också rätt bra, framtassarna tar ett litet steg fram och baktassarna rör sig inte alls. Men sättande från stå är litet lurigare, för om han är van att tänka uppåt för sättandet, men nu måste han tänka bakåt i stället, för annars kommer baktassarna är liksom skutta till! Därför har jag bytt namn på det sättandet till "sätt". Ställandet från sätt går bra, egentligen inga konstigheter.

Men lägandet från stå är den verkliga stötestenen. Tiggers läggande är snabbt och fermt men det sker liksom framåt - precis som från sitt går det till även när han lägger sig under gång. Och från stå, vilket leder till att bakkroppen kommerl längre fram än i utgångsläget. Så nu tränar vi jättemycket, rena nötningen, på ett liksom "hopfällande" bakåt. Med alla fyra tassarna helt orörliga i marken. Och Det Är Svårt, säger Tiger. Men jag tränar massor på att vi ska få in det rent motoriskt - bara gungar upp och ner, upp och ner. Och det läggandet kallar jag "lägg".

Förr har jag haft "lägg" som ett "lösare" liggkommando, alltså ett som jag har använt när det är litet mycket och jag inte är säker på att jag kommer att ha koll på att hunden verkligen ligger dyr still ända till frikommando. Och nu byter jag alltså mening med det kommandot. Hmmm... Vad säger vi om det?

Nåja, jag har inte använt "lägg" särskilt ofta på Tigern i alla fall, eftersom han brukar ligga när han är tillsagd, och inte tjyva upp.

I korthet är det alltså så här:

Sitt till ligg = "ligg"

Ligg till sitt = "sitt"

Ligg till stå = "stå"

Sitt till stå = "stå"

Stå till ligg = "lägg"

Stå till sitt = "sätt"

 

Rörigt? Äsch då - men så var det det där med handtecken också! Men det klurar jag på. Så långt har vi inte kommit än!

 

Men detta har ju också medfört att sättandet under gång också får heta "sätt", eftersom jag vill att han skall sträva bakåt, för att få till ett snabbt och "grundligt" sättande.

 

Sen är det ju det där med vittringsapporteringen också - men himlar, vilket strul! Jag vet varken ut eller in och ber att få återkomma. Sammanfattningsvis: FRUSTRATION! För både mig och hund.

 

Angående Bettys spårpinneträning är jag glad att kunna meddela att det hittills går alldeles strålande. Vi har flyttat runt övningen på alla ställen i huset (nästan) och hon tar så nätt och försiktigt och med det enda målet att lämna in pinnen för betalning. Finfint! Snart, snart ska jag börja träna ute också. Apportbocksträningen går också bra, hon har mycket snabbare gripanden nu. Fast ännu har jag inte börjat lägga på kommando igen...

 

För övrigt är veckans träning för Betty mest av panikslaget: Gah! Utställning i helgen! Måste STÅ!! Och så gnor vi på. Men hon är inte alls lika lättställd som Peppar - han kom liksom alltid alldeles rätt med tassarna - Bettys vänstra bakben kommer alltid ett halvt steg längre fram än det högra och framtassarna hamnar för tätt ihop. Men bara när det är sånt här uppställande - om hon tvärstannar ute i naturen eller på appellplan så hamnar hon precis som hon ska. Märkligt! Men säkert karaktärsdanande och bra för matten, förstås!