Our house - in the middle of our street.
Nu är det ljuvligt att inte bo i lägenhet, i synnerhet för små hundar. För det är sannerligen så himla ont om uppgrävbara rabatter i en lägenhet, och grannar brukar anmärka syrligt om man gräver upp de allmänna planteringarna.
Tänk att en del folk har då ingen uppfattning alls om vad som gör livet värt att leva.
Hänga tvätten utomhus gör livet värt att leva. Liksom att krypa ner bland friskluftluktande 70-talsmönstrade lakan varje torsdag. Mmmmm!!
Nu kan det avslöjas: länge länge, nästan ett år, har vi levat utan att kunna låsa dörren inifrån. Jo förresten, låsa gick bra, men inte låsa upp och därför låste vi inte heller. Om nätterna sov vi med dörrhandtaget fästat vid telefonhyllan medelst ett hundhalsband.
Och maken som är så rädd för busar!
I helgen fick han i alla fall för sig att byta låset, och gjorde så.
Fast det funkade litet konstigt, och resulterade först i att vi plötsligt hade vare sig lås eller dörrhandtag. "Trycke", lär det heta. På insidan av dörren satte maken i en insexnyckel från IKEA, gissa om det funkade? Utifrån kunde man icke taga sig in annat än med hjälp från insidan. En typisk insider-affär, det hela. (Som tur är har vi två ytterdörrar till, men di är inge bra, för man kommer ut på nåt slags uteplats och - tja, inget bra, helt enkelt).
Men nu så - nu har maken ordnat! Visst är det fint?!
Minsta barnet på trappen och snöskoveln redo till höger. Än kan man inte känna sig säker!
Maskrosor är fina, och gräslöken frodas. Troligen är den gödslad...
Till vänster: min STORA hund. Till höger: dvärgpudel.
Mulul. Igår fick Ying spel alldeles: kokt potatis, matjesill och gräddfil med gräslök i SKULLE han ha, bara!! Han klöste som en katt och var halvvägs upp på bordet. Alltså - YING! Som sällan eller aldrig ger avkall på sin värdighet. Yings tre favoriträtter är därmed: potatissoppa, matjesill med tillbehör, kroppkakor. Hm. Inte så praktiskt att använda vid träning kanske.
I synnerhet inte potatissoppan.
Annat lul. Hey whatever, säger han när man frågar vad som är hans favoritkäk.
Faktum är att han äter INTE tulpaner.
Det gör däremot Betty, i alla fall blasten.
Visst är de söta? SKORNA, alltså! De heter Saucony Hattori och är obeskrivbart rara. Och sköna också, fast man blir trött som en tok av att springa i dem.
Tänk att en del folk har då ingen uppfattning alls om vad som gör livet värt att leva.
Hänga tvätten utomhus gör livet värt att leva. Liksom att krypa ner bland friskluftluktande 70-talsmönstrade lakan varje torsdag. Mmmmm!!
Nu kan det avslöjas: länge länge, nästan ett år, har vi levat utan att kunna låsa dörren inifrån. Jo förresten, låsa gick bra, men inte låsa upp och därför låste vi inte heller. Om nätterna sov vi med dörrhandtaget fästat vid telefonhyllan medelst ett hundhalsband.
Och maken som är så rädd för busar!
I helgen fick han i alla fall för sig att byta låset, och gjorde så.
Fast det funkade litet konstigt, och resulterade först i att vi plötsligt hade vare sig lås eller dörrhandtag. "Trycke", lär det heta. På insidan av dörren satte maken i en insexnyckel från IKEA, gissa om det funkade? Utifrån kunde man icke taga sig in annat än med hjälp från insidan. En typisk insider-affär, det hela. (Som tur är har vi två ytterdörrar till, men di är inge bra, för man kommer ut på nåt slags uteplats och - tja, inget bra, helt enkelt).
Men nu så - nu har maken ordnat! Visst är det fint?!
Minsta barnet på trappen och snöskoveln redo till höger. Än kan man inte känna sig säker!
Maskrosor är fina, och gräslöken frodas. Troligen är den gödslad...
Till vänster: min STORA hund. Till höger: dvärgpudel.
Mulul. Igår fick Ying spel alldeles: kokt potatis, matjesill och gräddfil med gräslök i SKULLE han ha, bara!! Han klöste som en katt och var halvvägs upp på bordet. Alltså - YING! Som sällan eller aldrig ger avkall på sin värdighet. Yings tre favoriträtter är därmed: potatissoppa, matjesill med tillbehör, kroppkakor. Hm. Inte så praktiskt att använda vid träning kanske.
I synnerhet inte potatissoppan.
Annat lul. Hey whatever, säger han när man frågar vad som är hans favoritkäk.
Faktum är att han äter INTE tulpaner.
Det gör däremot Betty, i alla fall blasten.
Visst är de söta? SKORNA, alltså! De heter Saucony Hattori och är obeskrivbart rara. Och sköna också, fast man blir trött som en tok av att springa i dem.