Zut alors!
Usch, vad dagarna går - utan att jag får ett ord knystat!!
Förutom allt annat lattjolajbans, mest i form av fåniga franska essäer, löper Betty - Rätt Mycket Merarbete, om man så säger. Hålla reda på och hålla åtskilt. Vissa Gossar är numera klassade som Fula Pojkar. Hrrm.
Fast det är märkligt ändå - de håller på och fjäskar och duttar och nosar och gör sig behagliga på hundars sätt, men kommer fröken Pingla och nosar på deras tuggben eller sånt - då är hon inte vatten värd!! Man tycker ju att de kunde vara litet illistiga och bjussa bruttan på någe smarr, på klassiskt sätt. Men icke sa nicke. Dumhundar!
Eljest tränar vi.
Igår var Jazz med till ridhuset och sprang varv på varv i åttor och krumbukter runt den lilla agilitybanan. Därav blev han så livad så han var riktigt tam och lydig även vid annan verksamhet därstädes, såsom att pulsa runt runt i vad-det-nu-är de lägger på golv i ridhus. Tungt att gå i i alla fall!
Sötnosen! Han är så glad när han är duktig, lilla råttan.
Och Ying och jag fortsätter med projekt springning. Ännu så länge har det inte prexis blivit behagligt, men det är bara att hålla ut. Fast Ying tycker nog att det är behagligt redan nu, även om jag är litet skämmig. Han är lustig den där lille kinesen - när vi är ute på springtur så är han inte alls så "på" när vi möter andra hundar, inte ens under gångintervallerna. Det är liksom som han tänker: jobbet först!
Och sen kommer vi hem och stretchar, först Ying - det är otroligt vad han är böjlig! Efter ben- och tass-sträckning viker jag honom liksom på mitten i midjan, så att hans kind kommer mot hans skinka om ni förstår - han är fullkomligt hopfällbar! Och jag brukar ju förstås inget våld, han gör så av sig själv! Sen titta upp i taket, och bocka och sen - sen är det matten som ska sträckas ut, och då ser det ut t.ex. så här:
Tja, det här kan väl nästan användas för nåt sånt där pysskologiskt test, eller hur? Det är i alla fall jag som står mer eller mindre dubbelvikt, med hästsvans hängande mot golvet och så Ying som försöker äta upp mitt nylle. Han är mycket noga med att hjälpa mig med nedvarvningen, nämligen. Min lille PT.
Bettys bästa stund på dagen är när minsta barnet kommer hem från skolan - då vidtar mys i soffan framför Gilmore Girls eller Glee eller Gossip Girl eller motsvarande tjejigt nöje. Samt andra tjejiga verksamheter, såsom fotografering, fniss och små vilda slagsmål.
Fast först kommer förstås Bettys allra värsta stund på dagen: när minsta barnet kommer hem från skolan och kvickt ilar upp på sitt rum för att slip into something more hundtåligt. Oooo, så Betty gnyr och gråter då!!
För övrigt är lillasyster hund ganska så vårglad - härligt att kunna gräva igen, och springa runt runt, och få vara ute i trädgården länge och bara hänga, liksom. Prima liv för en puppa!
Friluftsgnag.
Idag gjorde Betty och jag litet ensammys - för att slippa de där snuskhumrarna till brorsor hon har - och drog till vattenparken. Tränade på att Inte Bita Änder, t.ex. Det gick bra, vi kunde till och med köra några steg linförighet. Och så litet kamplekträning och litet Lubba Efter Pipboll.
På håll såg vi en häst som galopperade omkring, med ryttare på. Det såg härligt ut, och förhöjde verkligen vår- och naturupplevelsen. Sen mötte vi en Dam Med Handväska som sa att det är väl ändå förfärligt att folk tar med sig Hästar till Parken!!! Fast vi höll inte med.
Vila i soffan med Jazz vidtog sedan, under en moders vakande öga. Man är liksom vorden förkläde, känns mycket Austenskt.
Lilla uppnäsan! På så sätt är hon också lik Minsta Barnet - de har en aldrig så liten antydan till uppåtsträvan i sina respektive nosar, mycket pikant!
Olle är värst - Följ med upp Betty, jag har karameller på mitt rum! säger Olle. Då motar jag Olle i grind, så att säga, eller bakom grind. Eller i alla fall bakom kompostgaller.
Förutom allt annat lattjolajbans, mest i form av fåniga franska essäer, löper Betty - Rätt Mycket Merarbete, om man så säger. Hålla reda på och hålla åtskilt. Vissa Gossar är numera klassade som Fula Pojkar. Hrrm.
Fast det är märkligt ändå - de håller på och fjäskar och duttar och nosar och gör sig behagliga på hundars sätt, men kommer fröken Pingla och nosar på deras tuggben eller sånt - då är hon inte vatten värd!! Man tycker ju att de kunde vara litet illistiga och bjussa bruttan på någe smarr, på klassiskt sätt. Men icke sa nicke. Dumhundar!
Eljest tränar vi.
Igår var Jazz med till ridhuset och sprang varv på varv i åttor och krumbukter runt den lilla agilitybanan. Därav blev han så livad så han var riktigt tam och lydig även vid annan verksamhet därstädes, såsom att pulsa runt runt i vad-det-nu-är de lägger på golv i ridhus. Tungt att gå i i alla fall!
Sötnosen! Han är så glad när han är duktig, lilla råttan.
Och Ying och jag fortsätter med projekt springning. Ännu så länge har det inte prexis blivit behagligt, men det är bara att hålla ut. Fast Ying tycker nog att det är behagligt redan nu, även om jag är litet skämmig. Han är lustig den där lille kinesen - när vi är ute på springtur så är han inte alls så "på" när vi möter andra hundar, inte ens under gångintervallerna. Det är liksom som han tänker: jobbet först!
Och sen kommer vi hem och stretchar, först Ying - det är otroligt vad han är böjlig! Efter ben- och tass-sträckning viker jag honom liksom på mitten i midjan, så att hans kind kommer mot hans skinka om ni förstår - han är fullkomligt hopfällbar! Och jag brukar ju förstås inget våld, han gör så av sig själv! Sen titta upp i taket, och bocka och sen - sen är det matten som ska sträckas ut, och då ser det ut t.ex. så här:
Tja, det här kan väl nästan användas för nåt sånt där pysskologiskt test, eller hur? Det är i alla fall jag som står mer eller mindre dubbelvikt, med hästsvans hängande mot golvet och så Ying som försöker äta upp mitt nylle. Han är mycket noga med att hjälpa mig med nedvarvningen, nämligen. Min lille PT.
Bettys bästa stund på dagen är när minsta barnet kommer hem från skolan - då vidtar mys i soffan framför Gilmore Girls eller Glee eller Gossip Girl eller motsvarande tjejigt nöje. Samt andra tjejiga verksamheter, såsom fotografering, fniss och små vilda slagsmål.
Fast först kommer förstås Bettys allra värsta stund på dagen: när minsta barnet kommer hem från skolan och kvickt ilar upp på sitt rum för att slip into something more hundtåligt. Oooo, så Betty gnyr och gråter då!!
För övrigt är lillasyster hund ganska så vårglad - härligt att kunna gräva igen, och springa runt runt, och få vara ute i trädgården länge och bara hänga, liksom. Prima liv för en puppa!
Friluftsgnag.
Idag gjorde Betty och jag litet ensammys - för att slippa de där snuskhumrarna till brorsor hon har - och drog till vattenparken. Tränade på att Inte Bita Änder, t.ex. Det gick bra, vi kunde till och med köra några steg linförighet. Och så litet kamplekträning och litet Lubba Efter Pipboll.
På håll såg vi en häst som galopperade omkring, med ryttare på. Det såg härligt ut, och förhöjde verkligen vår- och naturupplevelsen. Sen mötte vi en Dam Med Handväska som sa att det är väl ändå förfärligt att folk tar med sig Hästar till Parken!!! Fast vi höll inte med.
Vila i soffan med Jazz vidtog sedan, under en moders vakande öga. Man är liksom vorden förkläde, känns mycket Austenskt.
Lilla uppnäsan! På så sätt är hon också lik Minsta Barnet - de har en aldrig så liten antydan till uppåtsträvan i sina respektive nosar, mycket pikant!
Olle är värst - Följ med upp Betty, jag har karameller på mitt rum! säger Olle. Då motar jag Olle i grind, så att säga, eller bakom grind. Eller i alla fall bakom kompostgaller.