Skammens rodnad!
Ja, nu får jag verkligen skämmas - här är ju alldeles dött!
Men det är ju det där med oxveckorna - enligt mig råder sådana mellan sådär 5 januari och siste mars. Ni vet - i bästa fall är allt bara gråmuggigt, i sämsta fall är det snöstorm. Och halka. Och bara - så - tråkigt!!! All inspiration åt alla håll tryter.
Men igår var vi till Sollentuna på skönhetstävling.
Lilla Ugly Betty debuterade på utställning!
Om man är jag, som bara tycker att alla hundar (nästan) är så himla söta, så är det alltid intressant att komma med en ny hund på utställning, för jag har inte en susning om huruvida de ser någe ut eller ej.
Utom med Jazz - han är vacker som en dag, men 7 centimetrar högre än vad en dvärgpinscher ska vara. Så är han inte utställd heller, och det är därför som såpass många utställningdomare faktiskt har näsan i behåll, vilket de ska vara nedrigt glada för, hälsar Jazz.
Men alltså - lilla glada Bubbla, hur skulle det gå?
Tänderna har i alla fall hamnat där de ska - jag var litet rädd att hon skulle få vad som kallas inverted canines, alltså att hörntänderna i nederkäken hamnar innanför tänderna i överkäken, men så blev det inte. Hon har litet "trångt" bett, men hon är ju bara 7 månader också.
Hur som haver, det var tre valpisar i hennes klass och Betty kom på andra plats, eller näst sist eller hur man ser det. Men hon fick HP, och det är egentligen det som ev. är viktigt, resultatmässigt.
Själv tycker jag att det allra allra viktigaste var att vi fick till en fin och glad upplevelse, så här första gången. Om utifall att hon skulle gå sta och bli en snygging så är det ju behändigt om hon gillar själva tävlandet, också! Och det gjorde hon. Först var det litet halvskumt med alla ljud (i en badmintonhall) och alla hundar överallt, men sen var det bara toppen. Visiteringen av domaren gick riktigt riktigt bra, det var bara när lillhunden blev klämd över baken som hon hukade sig litet. Tandvisningen gick finfint. Promenaden i koppel gick bättre än jag skulle ha trott - hon var inte störd av de andra hundarna men huj! vilket drag mot hussen! Nåja, jag vet hur det känns...
Hur som helst - vi for hemifrån 7.30 och var hemma igen 11.15 - då stöp vi ikull och sov till 15.30!!!
Men det är ju det där med oxveckorna - enligt mig råder sådana mellan sådär 5 januari och siste mars. Ni vet - i bästa fall är allt bara gråmuggigt, i sämsta fall är det snöstorm. Och halka. Och bara - så - tråkigt!!! All inspiration åt alla håll tryter.
Men igår var vi till Sollentuna på skönhetstävling.
Lilla Ugly Betty debuterade på utställning!
Om man är jag, som bara tycker att alla hundar (nästan) är så himla söta, så är det alltid intressant att komma med en ny hund på utställning, för jag har inte en susning om huruvida de ser någe ut eller ej.
Utom med Jazz - han är vacker som en dag, men 7 centimetrar högre än vad en dvärgpinscher ska vara. Så är han inte utställd heller, och det är därför som såpass många utställningdomare faktiskt har näsan i behåll, vilket de ska vara nedrigt glada för, hälsar Jazz.
Men alltså - lilla glada Bubbla, hur skulle det gå?
Tänderna har i alla fall hamnat där de ska - jag var litet rädd att hon skulle få vad som kallas inverted canines, alltså att hörntänderna i nederkäken hamnar innanför tänderna i överkäken, men så blev det inte. Hon har litet "trångt" bett, men hon är ju bara 7 månader också.
Hur som haver, det var tre valpisar i hennes klass och Betty kom på andra plats, eller näst sist eller hur man ser det. Men hon fick HP, och det är egentligen det som ev. är viktigt, resultatmässigt.
Själv tycker jag att det allra allra viktigaste var att vi fick till en fin och glad upplevelse, så här första gången. Om utifall att hon skulle gå sta och bli en snygging så är det ju behändigt om hon gillar själva tävlandet, också! Och det gjorde hon. Först var det litet halvskumt med alla ljud (i en badmintonhall) och alla hundar överallt, men sen var det bara toppen. Visiteringen av domaren gick riktigt riktigt bra, det var bara när lillhunden blev klämd över baken som hon hukade sig litet. Tandvisningen gick finfint. Promenaden i koppel gick bättre än jag skulle ha trott - hon var inte störd av de andra hundarna men huj! vilket drag mot hussen! Nåja, jag vet hur det känns...
Hur som helst - vi for hemifrån 7.30 och var hemma igen 11.15 - då stöp vi ikull och sov till 15.30!!!