Pelleskop-livet

En liten lovsång.

Publicerad 2012-03-27 13:26:50 i Allmänt

Oboj, vad det är knöligt att ha en löptik i huset - jädrar i min lilla låda!
För övrigt har der Kommissar, alltså Jazz, idag bitit mig ganska rejält i handen när jag skulle avföra honom från utredningen. Eller från rummet där Bubbla befann sig.
Det kändes nästan litet nostalgi-ljuvt - det var LÄNGE sen jag blev hundbiten! Inte sedan Tigg och Peppar rök ihop, tror jag.
Men nu blev jag det ganska grundligt, bloden stritter.
Då vart jag less och tog min Bubbla och gick till skogs.
Och det var det det skulle handla om, det här.

Att Betty är värsta bästa hunden! som ungdomarna säger.
Hon är precis allt det som jag tycker är staffigt: världens pajas, pladdermaja, frö, raring, sötast i stan!
Vi tog en liten sväng till skogen, som sagt - så behändigt nu när hon kan gå ett par tre kilometer. Vi strosade litet och lilltjejen klättrade på litet diverse, snokade litet.
Jag har saknat det så efter Peppar, den där förmågan att just inte göra så mycket. Bara hänga.
Jazz och Ying kan man inte ha lösa i skogen om man inte gör nåt speciellt, de bara spanar efter rådjur resp. älgar.
Och Tigger kan man visserligen ha lös men han GÖR saker hela tiden: apporterar, tränar snabba lägganden, klättrar och skall ha betalt, hämtar varenda tallkotte i hela Mälardalen  - kräver uppmärksamhet. Och får förstås, för det är ju jättebra, men ibland blir man en aning trött i fantasin, liksom.
Men Bubbla, hon bara stryker omkring. Och så vänder hon sig till mig och berättar. Kolla matte, vilken stor grankotte!
Eller hon kör näsan i en nyvaken myrstack och insuper dess doft. Med mera.
Fast det tror jag inte hon gör om.
Daskar med tassen i några diken och har hemskt roligt åt såväl ljud som stänk.
Sitter länge länge på rumpan och betraktar en citronfjäril som liksom studsar i luften. Ball pippi, sa Betty.
Låtsas bli rädd för en joggare fast glömmer snart bort det, enär joggare = pussobjekt. Men hon är duktig och går inte fram förrän hon har frågat mig och fått tillåtelse.
Väldigt väldigt förig är hon, än så länge.
Och så ibland, ganska ofta, kommer hon på att det var hemskt hemskt länge sen som matte blev nästan ihjälpussad. Flera fyra minuter sen, bergis! Och så kommer hon sättande och liksom stamklättrar upp på mig och pussas så till den milda grad att det närapå blir små små tandmärken av det. Och säger matten: -Ta det litet lugnt nu! så svarar Betty: -Bjäbbjäbbjäbbjäbb, på det mest förtjusande fjortisvis.
Ganska mycket tittar jag på de stora djupa breda diken som har bildats här och där i stigarnas krökar, och som alltid bildas just där just så här års, och så saknar jag Peppar. Peppar som vägrade att bada i en sjö men som inte gick att stoppa från att kasta sig i allehanda diken. Och det berättar jag för Betty: -Peppar, han brukade alltid bada där. -Gjorde han? På sanning? Vilken blådåre! säger Betty och struttar vidare, upp på en stubbe där det ligger en intressant fjäder. Ganska farlig fjäder.

Kommentarer

Postat av: Suvi

Publicerad 2012-03-27 20:45:50

Låter härligt att ha en Betty!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela