Pelleskop-livet

Då tar vi gårdagen igen då. Den där kalla.
Fast det är nästan lika kallt idag - och fullt med sånt där vitt också. Snö! Nu?!!! Isch. Med sol över, dessutom. Absolut mitt värsta deppväder: snö och sol. Konstigt ändå - på skidsemester är det sånt väder jag vill ha, hemma blir jag bara dysterkvist av det. Allting ser så dammigt ut och jag känner mig som en potatisgrodd.

Hur som helst.
Igår började vi med trädgårdsbus, i vanlig ordning.



Så här äckligt var det! Man ville dra nåt gammalt över sig och tjoa: fimpa luman! Och då var ändå den solen en blek och försynt liten batting, jämfört med den som j*vlas med oss idag!



Solgul husgavel, mitt sovrumsfönster uppe till höger. Fönster målade i grönt och rött. Rätt mulligt. Vårt hus är:
dragigt
orenoverat
opraktiskt
för det mesta ostädat
ologiskt
försett med en hel massa vinklar av vilka nästan ingen är rät

men det är så HEMMA! Det är precis så som jag vill att ett hus ska vara (utom när jag får för mig att dammsuga...)



Stilleben. Stilla liv. Fruset.




Spöken.



Äldre herre. Vår granne Anders, 77 bast, säger alltid "farbror" åt Ying. Då får jag upplysa om att såväl Jazz som Olle är äldre, och att Tigg är endast 2 veckor yngre. Men å andra sidan - Ying var en liten gube [sic] redan när vi hämtade honom, 8 veckor gammal.



"Vy öfver parkområdet". Ha!



Betty börjar bli gammal tror jag. Står stilla flera sekunder i sträck. Eller i alla fall en.



Sen sporrsträck till högra kylskåpet - där brukar det finnas sånt som hundar gillar. Tigg tar plats på en stol.



Ying är också redo.



Betty tar hjälp av mellanbarnet för att komma upp på en bättre nivå.



Sen for jag iväg med Tigern och la ett spår på 1,3 km. Tigern har känts en aning dämpad en tid så jag försöker ge honom mycket ensam- och kvalitetstid (vidriga uttryck). Alltså göra balla grejer med bara morsan. Och köttbullar!

När jag hade lagt spåret måste vi förstås ta en promenad.



Oppåt värre.



Härligt! säger Tigern. Det säger han alltid. Om det inte stormar, då är han en aning mindre entusiastisk.









'

Jag och mina plöjda gärden! Märkligt vilka fäblesser man har!



Kolla svansen!



Sen var det dags att spåra. Det var HÖG TID, som Tigg sa! Tänk att det ska vara så skojsigt att gå med nosen i backen...
Fem naturpinnar, nyss upplockade, 2 vanliga spårapporter och en hårsnodd hade jag utplacerat. Alla inhämtades fermt av Vår Tids Hjälte.
På ett ställe hade jag lagt spåret så här: jag gick rakt fram, så vinklade jag 90 grader vänster, vände efter 10 meter och gick tillbaka, korsade spåret och gick lika långt åt höger, gick tillbaka och fortsatte rakt fram. Bara för att se hur han skulle tycka om det. Så här gick det: precis i korsningen gjorde Tigg liksom en halvhalt, lyfte nosen och vädrade åt höger, vädrade åt vänster, satte ner nosen och fortsatte rakt fram. Å, om jag ändå visste hur hundars spårsinne fungerar! Hur fungerade det där?



Slutpinnen!
Det var ganska praktiskt att spåra igår, för det var litet frostigt så jag kunde skönja var jag hade gått då och då, och behövde inte inbilla mig en massa dumheter. Så då kunde jag se att Tiger är väldigt väldigt spårnoga. I början av spåret, första 300 meterna hade jag gått litet kors och tvärs på en kortsnaggad fotbollsplan, och där var det ganska svårspårat, uppenbarligen - trots att han nästan fick skavsår på näsan gjorde han ibland små slag, men inte mer än ung. 1 meter, och det är väl helt ok, i synnerhet som spåret bara hade legat i 50 minuter.

Hur som helst - ännu en gång vill jag uppmana alla, alla: låt din hund spåra! Har den ingen uthållighet så gör spår på 10 meter, då! Hundar blir så glada av att KUNNA saker!

Efter spårningen var det dags att försöka tina upp inför valpkursen. Just snyggt, första kurstillfället är det nästan 10 grader kallt! Jag klädde Betty Jazzens flätstickade olle - hennes entusiasm var inte påfallande, men hon var inte alltför missnöjd i alla fall.

Det var bara en valp till på kursen, ett litet ludd på 4 månader. Vi började med sitt och ligg, som Betty förstås kan, så i stället för sitt tränade vi fotposition. Det var första gången hon har prövat "ligg" utomhus så jag hade mycket små krav, men hon skötte det fint. Inkallning och "håll-sig-till-matte" gick jättebra och belöning med kamplek alldeles strålande - OJ, vad hon kom igång! Så gjorde vi litet kontaktövningar (ögonkontakt för att få godis) och det var förstås inga problem. Det var roligt att se att hon fungerade så himla bra på en förhållandevis liten yta med andra människor och (visserligen bara en) hund. Men den hunden var ganska "inviterande". Tyvärr tror jag att den andra valpens matte blev litet putt när jag inte ville att Betty skulle hälsa på och leka med den, men för mig är det viktigt att hon lär sig att det är jag som är skojig, och att man inte umgås med alla andra hundar. Försökte förklara att hon förhoppningsvis ska tävla så småningom men jag tror inte riktigt att det gick hem.
Nåja, det kan inte hjälpas. Jag var i alla fall inte otrevlig, och inte Betty heller!!

Efter valpkursen (som det inte blev några bilder från, jag hade liksom annat för mig) så var det bara till att lämna av valpen hemma och dra ut på kvällspromenad med Tigg, Ying och Jazz.
Brrrr!



Här ser det ut som rena Hammarbyhamnen - inte det mest pittoreska promenadstråket!

I

Och så en läbbig måne på det! Tur att jag hade mina egna varulvar med mig.



Så här grann var jag för övrigt själv, i min egentillverkade mysse. Kanske inga varulvar skulle ha vågat sig på mig ändå... Mellanbarnet tycker att, bortsett från randningen, ser min mysse ut som en sån där Frygermössa som di hade under franska revolutionen. Och jag kände mig ju faktiskt ganska revolutionär igår kväll - jag vill upphäva vintern, nämligen!

För fy katten vad jag var genomfrusen när jag äntligen kom hem! Och benen var alldeles fördärvade av "fryskli" - en riktigt varm dusch hjälpte en aning, men jag huttrade fortfarande när jag gick till sängs.