Morgonstund.
I morse vaknade jag kl. 6 av att Disneyprinsessan satt på min kudde och sjöng en liten visa:
Hurra hurra
nu e de da
å de e bra
hurra trala
va ja e bra
för ja e bra
tralalala
ida ska ja
va jättebra
å busa bra
hurra va bra
trala trala
ungefär. Varv på varv.
Och inte vet jag om jag var omtöcknad av min förkylning, yrvaken eller bara dum å huvudet, för jag hov upp min hesa stämma och sa:
-Nu ska vi sova, Betty!
Smart, matte! Ett publikum var ju bara precis vad Bubblan hade väntat på, så nu blev det full Las Vegas-show:
Matte vill du se när jag gör kullerbyttor? Vill du det, matte, titta då matte, titta då när jag gör kullerbyttor - matte du TITTAR JU INTE!! Titta nu då, kolla vilken lång svans jag har, kolla när jag biter Ying titta att jag kan hoppa ner från sängen LYFT UPP MIG NU DÅ MATTE!!! Vill du se när jag gör kullerbyttor?!
Och så där höll det på tills matte insåg att vad Betty behövde var en aning frisk luft med snö/regnstorm, så ut ur sovrummet, nerför trappan och upp med dörren. -Ut, odjur!
Alla tre ut på snabbtoa och sen kvickt in igen, ett par små hundkexbitar var och så upp och i säng igen. Genast och i ett sammanhang tog Betty spjärn med baktassarna mot väggen och kastade sina framtassar fram mot och liksom under Tigger så han flög ur sängen, inte olik en biljardboll.
-Nä nu jäv... sa Tigger, och det kunde jag ju hålla med om men jag höll ändå upp en bjudande hand och sa: -Lugn grabben, matte ordnar!
Sen tog jag Betty i nackskinnet - vilket inte innebär "ta i nackskinnet" på det bildliga och formliga sättet utan mera fatta tag i det enda handtag som finns på en såphal valp i kanonkulemodell.
-Hör du min unga fröken, sa jag, det är becksvart ute och matte är förkyld och alla andra i hela världen sover. Tänk om du också skulle ta och tagga ner litet grann?
.
-Sover alla andra? sa Betty. -Japp, sa matte. Alla, alla.
-Jaha, sa Betty. Det kunde väl inte jag veta!
Och sen somnade hon om och sov till 9.
Hurra hurra
nu e de da
å de e bra
hurra trala
va ja e bra
för ja e bra
tralalala
ida ska ja
va jättebra
å busa bra
hurra va bra
trala trala
ungefär. Varv på varv.
Och inte vet jag om jag var omtöcknad av min förkylning, yrvaken eller bara dum å huvudet, för jag hov upp min hesa stämma och sa:
-Nu ska vi sova, Betty!
Smart, matte! Ett publikum var ju bara precis vad Bubblan hade väntat på, så nu blev det full Las Vegas-show:
Matte vill du se när jag gör kullerbyttor? Vill du det, matte, titta då matte, titta då när jag gör kullerbyttor - matte du TITTAR JU INTE!! Titta nu då, kolla vilken lång svans jag har, kolla när jag biter Ying titta att jag kan hoppa ner från sängen LYFT UPP MIG NU DÅ MATTE!!! Vill du se när jag gör kullerbyttor?!
Och så där höll det på tills matte insåg att vad Betty behövde var en aning frisk luft med snö/regnstorm, så ut ur sovrummet, nerför trappan och upp med dörren. -Ut, odjur!
Alla tre ut på snabbtoa och sen kvickt in igen, ett par små hundkexbitar var och så upp och i säng igen. Genast och i ett sammanhang tog Betty spjärn med baktassarna mot väggen och kastade sina framtassar fram mot och liksom under Tigger så han flög ur sängen, inte olik en biljardboll.
-Nä nu jäv... sa Tigger, och det kunde jag ju hålla med om men jag höll ändå upp en bjudande hand och sa: -Lugn grabben, matte ordnar!
Sen tog jag Betty i nackskinnet - vilket inte innebär "ta i nackskinnet" på det bildliga och formliga sättet utan mera fatta tag i det enda handtag som finns på en såphal valp i kanonkulemodell.
-Hör du min unga fröken, sa jag, det är becksvart ute och matte är förkyld och alla andra i hela världen sover. Tänk om du också skulle ta och tagga ner litet grann?
.
-Sover alla andra? sa Betty. -Japp, sa matte. Alla, alla.
-Jaha, sa Betty. Det kunde väl inte jag veta!
Och sen somnade hon om och sov till 9.