Pelleskop-livet

När Betty ska sova har hon hyss för sig.
Då också.
Först visste hon bara att det fanns nåt mysigt ställe i sängen men hon visste inte riktigt var. Det glömde hon från gång till gång.
Sen började hon komma ihåg att det var under täcket hon ville ligga, men hon förstod inte riktigt hur hon skulle kunna göra det.
Sen började hon böka som ett litet tryffelsvin intill matte för att kunna krypa ner den vägen.
Och det går ju bra.
Fast sen måste hon ju böka sig ner litet längre. Och litet längre. Och - plopp! - så är hon ungefär mitt under eller ovanpå Ying, och alldeles bestämt utanför täcket.
Igen.
Så då gör hon om manövern.
Några raska glada skutt upp på mattens bröstkorg, tvätta denna i nyllet, sen gno sig ner under täcket, längre ner i sängen, längre ner, och - hoppsan!
Samma resultat igen.
Och så börjar vi om från början.

Ibland tänker jag att folk som har hund men inte har staffe, de måste vara galna.
Ibland tänker jag att folk som har staffe, de måste vara galna.
Och ganska ofta håller jag i alla fall på att BLI galen.
Men då säger Betty: - Viff! så det skräller i fönsterrutorna och så biter hon mig en aning i näsa och öron. Då blir jag o-galen igen.