Den stora tystnaden
Snön ligger djup i trädgården, men i dag ligger den stilla och massor av intressanta lukter gömmer sig i och under den. En snabbrastning i trädgården är en riktig aktivering för de små idag, och Bettys öron växer omedelbart samman. Det är faktiskt inte (bara) så att hon struntar i mina rop, hon är så inne i sitt så hon hör dem faktiskt inte. På det sättet är hon lik Äldsta Barnet som har den avundsvärda förmågan att verkligen låta sig uppslukas av saker.
Maken lyckades faktiskt ta sig hem igår kväll, om än med nöd och näppe - inte nog med att tågen inte går: informationen är minst sagt bristfällig också. Det är nästan det värsta. Ikväll skall han stanna över natten hos Mellanbarnet - tur att man har dem litet lagom utspridda nu. Det var värre när Äldsta Barnet var i Berlin och Mellanbarnet i de värmländska skogarna!
Gårdagens sista lilla rajtantajtan blev borstning och kamning av pudeldjuret samt kloklippning/slipning av hela ligan. Nån gång skall jag verkligen be att någon filmar eller fotograferar Olles uppsyn när jag friserar honom; han gör de mest förtjusande små stygghetsgrimaser. Antagligen är de menade som något slags hot men ingen (jo, kanske hussen) kan då förskräckas av de där små minerna. Han ser ut som nåt ruskigt sött litet ludd från en Disneyfilm, bara.
Nån som däremot kan se ganska skrämmande ut, och för all del vara det också, är Jazz. Honom handskas man inte med hur som helst, inte. När jag slipar hans klor måste jag hela tiden med fasthet repetera, verbalt eller genom min uppsyn och fasta hållning: -NEJ. du får INTE bita mig! och -NEJ, jag kommer INTE att göra illa dig! Arma hund, så jobbigt att ha en sådan inställning till klovård.
Hundarnas aktivering och rastning klarade jag riktigt bra igår, men framåt kvällningen kunde man förmärka att jag själv hade behövt komma ut också! Van som jag är vid tre timmars promenad och litet annat så var jag minst sagt sprattlig igår kväll, och kände mig litet allmänt ofräsch och retlig. Så snart jag har orkat ta mig samman och borsta det trassliga håret skall jag rusta mig och flocken och så skall vi ge oss ut och vädra oss. Idag är det bara 3 grader kallt och nästan vindstilla - det känns som man skulle kunna gå i flipflops och klänning...
En del av hundaktiveringsbatteriet.
Den här grejen ÄR oförstörbar!! Zogoflex heter märket och Betty får ha fri tillgång till den numera - hon tuggar, gnager, river, biter, håller den i änden och skakar och ruskar (låter minst sagt enerverande när hon därmed dänger sig själv i skallen med den, men det är tydligen bara uppiggande), har dragkamp med andra hundar eller nån villig matte - allt! Och inte en skråma på grejen, fast vi har haft den sen i juli!! Ett tips för er med motsvarande monster!