Spring morsan spring morsan spring spring spring!
Idag har jag haft ont i kroppen hela dagen och varit allmänt frusen och larvig.
Men det finns ju en sak som alltid hjälper:
en springtur!!
Idag tog jag med två draghundar: Jazz och Ying. Selar på dem, tolklinor mellan och så baggenbälte på mig.
Och det blev en alldeles underbar tur!
Först sprang/gick jag med min lilla tränipngsapp, och när det programmet var slut så sprang jag bara efter kynne och ork, med finfin musik.
Och såna hundar jag hade! Jazz är verkligen en fantastisk canicrosshund - man tror inte att en så pass liten figur ska kunna göra så stor skillnad för min fart men det gör han verkligen. Bitvis tror jag mitt löpsteg var 5 meter eller nåt - det kändes verkligen som om jag flög fram i spåret!! Och Ying, som i vanliga fall är mera av en "oxe" - lugn och seg takt, som gjord för LSD. Som i detta fall allts betyder Long Slow Distance. Ying alltså - förvandlas också till en toklubbare, inspirerad av Jazz.
Och de är så duktiga att lyssna på höger, vänster, fram, stopp, bromsa, gå. Och allra mest på SSSSSSpring!!
Underbart uppiggande tur alltså. Ungefär 6 km. På gångvägar och i elljusspår, inga buskar och konstigheter. Likväl: en fästing klättrade på Jazzen, den knep jag. Sen kände jag ett litet kliande på mig själv, på väg från ryggen och nedåt liksom. Hrmf. I en ryslig fart. En fästing till!! Ying har jag inte kollat än, den pälsen ni vet! Men jag måste väl.
I alla fall - så långt allt väl och allt glatt.
Men alldeles nyss kräktes Jazz. Inte av springturen, av smitta från Betty och sedemera Tigern. Vilken Tiger för övrigt inte har fått behålla sina få riskorn. Vatten kommer däremot inte upp direkt, dessbättre.
Bra i denna situation: eftersom hundarna sätter igång att må illa med nån dags mellanrum så är det uppenbarligen fråga om en magsjuka, inte nåt som har satt sig på tvären i magen eller så.
Trist: bristande nattsömn. Dystra hundar som inte får nåt att äta: "inte nog med att man mår kymigt, man förvägras kost, också!"
Sånt är livet, boys!
Men det finns ju en sak som alltid hjälper:
en springtur!!
Idag tog jag med två draghundar: Jazz och Ying. Selar på dem, tolklinor mellan och så baggenbälte på mig.
Och det blev en alldeles underbar tur!
Först sprang/gick jag med min lilla tränipngsapp, och när det programmet var slut så sprang jag bara efter kynne och ork, med finfin musik.
Och såna hundar jag hade! Jazz är verkligen en fantastisk canicrosshund - man tror inte att en så pass liten figur ska kunna göra så stor skillnad för min fart men det gör han verkligen. Bitvis tror jag mitt löpsteg var 5 meter eller nåt - det kändes verkligen som om jag flög fram i spåret!! Och Ying, som i vanliga fall är mera av en "oxe" - lugn och seg takt, som gjord för LSD. Som i detta fall allts betyder Long Slow Distance. Ying alltså - förvandlas också till en toklubbare, inspirerad av Jazz.
Och de är så duktiga att lyssna på höger, vänster, fram, stopp, bromsa, gå. Och allra mest på SSSSSSpring!!
Underbart uppiggande tur alltså. Ungefär 6 km. På gångvägar och i elljusspår, inga buskar och konstigheter. Likväl: en fästing klättrade på Jazzen, den knep jag. Sen kände jag ett litet kliande på mig själv, på väg från ryggen och nedåt liksom. Hrmf. I en ryslig fart. En fästing till!! Ying har jag inte kollat än, den pälsen ni vet! Men jag måste väl.
I alla fall - så långt allt väl och allt glatt.
Men alldeles nyss kräktes Jazz. Inte av springturen, av smitta från Betty och sedemera Tigern. Vilken Tiger för övrigt inte har fått behålla sina få riskorn. Vatten kommer däremot inte upp direkt, dessbättre.
Bra i denna situation: eftersom hundarna sätter igång att må illa med nån dags mellanrum så är det uppenbarligen fråga om en magsjuka, inte nåt som har satt sig på tvären i magen eller så.
Trist: bristande nattsömn. Dystra hundar som inte får nåt att äta: "inte nog med att man mår kymigt, man förvägras kost, också!"
Sånt är livet, boys!