Pelleskop-livet

Jack-ass-terrier?

Publicerad 2012-04-06 19:01:15 i Allmänt

Idag har det traskats i snöyra, minsann.
Först 7 km med De Råbarkade Typerna, sedan nästan 3 med dvärgpudel, dvärgpinscher och lilla fina Bettina.
När jag såg de tre sistnämnda tillsammans bakifrån i koppel insåg jag varför fröken Maja insorterade Betty bland småhundar...

Hur som - med Tigg och Ying traskade vi fritt i skogen och sista biten hem gick vi i elljusspåret. Dessbättre, som det skulle visa sig, med krittren kopplade där i spåret.
Hördes det nämligen en skällande hund, visslingar och rop (till skillnad från viskningar och rop, dårå), mera skall, mera visslingar.
Ett nöjt småleende spred sig över min nuna - jojo, så går det när man har hundarna lösa.
Habituée som jag är så visste jag också att just i det träsket på vars ena sida jag befann mig och på vars andra sida visslaren befann sig kryllar det av rådd-djur och ibland en o annan älg.

Mindre nöjd var jag strax därpå när en russlare störtade ut ur skogen, stannade till en bråkdels sekund på stigen och sen - tjoff! - rök på Tiggern! Som förstås i god jack-ass-stil svarade i samma anda. Nämligen: -Nu jävlar slåss vi så blon stritter!!

Nu har jag ju sett Tigger in action vid några tillfällen och vet att prio ett alltid måste vara: Låt inte russlaren bita sig fast! Ingen av dem! och därmed steg jag in i högen av vit raggig päls, tänder och smällande käftar och försökte med fötterna (dessbättre skodda i kängor) hyva angriparen åt ett håll och hala upp Tigern i hans koppel o halsband.
Ganska omgående lyckades jag i mitt uppsåt, fick Tigg i svängning - med den andra lilla jack-assaren hoppande och huggande under - så han landade på min axel, vilt skrikande: -Släpp ner mig, än är han inte död!!
Russlare nr 2 hoppade och for och bet mig i jackan och betedde sig allmänt lika illa medan jag spände ygena i honom och förklarade att hans sista stund var kommen om han inte Omedelbart Upphörde med Tramset. Något litet lugnade sig odjuret, och litet mer ändå när Ying - lugn och fin - liksom reste på nacken och sa: -Hmmm...

Tja, sen stod vi där, jag med rasande russell på axeln medan den Okände försökte angripa från än den ena, än den andra sidan. Men Ying och jag gav honom det onda ögat och ett och annat hmmm så han vågade sig inte riktigt på en fullskalig attack. Samtidigt hörde vi visslandet och ropandet och jag försökte ropa tillbaka VAR vi befann oss och kom fort för ni har en ilsken hund här!

Till slut dök en bekymrad ägare upp och höll i sin lilla batting, jag kunde sätta ner Tigg och undersöka honom - litet blod i pälsen men inte annat än jag kan begripa så kom det från mig för jag lyckades i vanlig ordning få fingret litet i kläm.

Sen diskuterade vi en aning, jag fick telefonnummer, hundens andra ägare kom från andra hållet och så skildes vi under ömsesidiga Glad Påsk-önskningar.

Hur som haver: jag börjar förstå att det inte är så dumt att ha sin hund kopplad, dårå. För hade Tigger varit lös också... Nåja, då kanske det inte hade hänt nåt. Men OM det hade, då hade det varit mindre skojigt att stå ensam med två skogstokiga russlare, fastbitna i varandra. I tio låååånga minutrar. Ubba.

Hur som haver också: det var ingalunda nån farlig och hundilsken hund det där. Han var bara i gasen efter att ha gått på vilt, råkade springa på oss och läste säkert en inbjudan till slagsmål i Tiggers blick. Sånt händer. Inte heller var ägarna nåra skurkar och borde-inte-ha-hund-personer - jag har själv mina djur lösa av och till, ju.

Nåja, slutet gott, allting gott.
Jättegott, tycker Tigger, som efter en grundlig genomgång hemma visade sig inte ha den minsta lilla skråma, men däremot anser att promenaden fick liksom en extra guldkant. Jack-Ass!

Och jack russell terrier - fortfarande ett oslagbart kort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela