Hä BLIIIIIR ju ingä!
Alltså - jag Kommer Mig Inte För. Med nånting.
Det är så segt när det är så här - så mycket som ska göras så det blir liksom stopp i röret. INGENTING kommer ut!
Men: jag läser o läser o läser, promenerar hundar, springer med o utan hundar, tränar hundar, tvättar o hänger tvätt (för nu är det vår och det är ett NÖJE!!), skriver litet uppsats, vilket är onaturligt svårt o hemskt när det ska ske på franska (med källitteraturen på engelska o tyska, jejjjj!). Nåja. Sånt e leget.
Igår tittade dessutom minsta barnet på Amadeus på eftermiddagen och då kan jag ju inte låta bli att kila in och titta samt framför allt lyssna litet då och då och sen var det klippt:
Hela tiden utbrast jag: Don GiovAAAAAAAnnnni! Utom ibland när jag kom på mig själv och bara hojtade till: Don innan jag hann slå handen för munnen och bliva så tyst så tyst.
Sen började jag sjunga Happy birthday sweet sixtee-eee-een i stället.
Man sprider glädje, gör man.
För övrigt är bredband ett sk*t, jag tror det skulle gå bättre och snabbare att använda internet via sånt därnt gammalt brrr - brrr- poing, poing, poing - djångdjångdjång-modem, om nån minns dem. Och bredbandstelefoni ska vi bara inte tala om - all kommunikation med omvärlden telefonledes sker via mobiler numera. Man kan ringa hit, då hör vi att det ringer, sen hör vi inget mer. Och vi kan inte ringa härifrån. Litet käckt, det här moderna.
Tur man har sin ajfån.
Idag var det hur som haver strålande väder så jag tog terrioristerna till klubben en stund mitt på dagen. Det var VARMT, sa di, men för övrigt var det bara bra på alla sätt. Glada och pigga småhundar. Kanske kanske måhända och fingrarna i kors att vi börjar komma tillbaka till närapå 10 poäng med Tigerns ruta igen. Håll alla tummar o tår, tack!
Ett annat, och en aning icke förutsett problem är Bettys apportering. Hon beter sig prexis som den stora mängd staffar jag en gång iakttog på lydnadstävlingen på staffespecialen: SPOTT! Och det ordentligt ändå.
Ja, och sen så rensade jag lillfånen från bilder. Håll till godo.
YIng o jag som pinuppor. Men det där med åldern måste de ha fått om bakfoten!
När Betty löpte behövde hon gå på toa Hela Tiden!
Här har vi en grabb som inte har några som helst problem med apportering! Fast idag när vi körde en liten liten agilitybana så hade han problem för en bit bort låg det en apportbock som han ville ta med.
U menja jest novije glasögon. Finfina. Går att titta med. Vierauge!
Jazz har sol i pälsen och är glad, och i fin form för Beach 2012.
Nä, åter till Nouvelle Vague. Urp.
Det är så segt när det är så här - så mycket som ska göras så det blir liksom stopp i röret. INGENTING kommer ut!
Men: jag läser o läser o läser, promenerar hundar, springer med o utan hundar, tränar hundar, tvättar o hänger tvätt (för nu är det vår och det är ett NÖJE!!), skriver litet uppsats, vilket är onaturligt svårt o hemskt när det ska ske på franska (med källitteraturen på engelska o tyska, jejjjj!). Nåja. Sånt e leget.
Igår tittade dessutom minsta barnet på Amadeus på eftermiddagen och då kan jag ju inte låta bli att kila in och titta samt framför allt lyssna litet då och då och sen var det klippt:
Hela tiden utbrast jag: Don GiovAAAAAAAnnnni! Utom ibland när jag kom på mig själv och bara hojtade till: Don innan jag hann slå handen för munnen och bliva så tyst så tyst.
Sen började jag sjunga Happy birthday sweet sixtee-eee-een i stället.
Man sprider glädje, gör man.
För övrigt är bredband ett sk*t, jag tror det skulle gå bättre och snabbare att använda internet via sånt därnt gammalt brrr - brrr- poing, poing, poing - djångdjångdjång-modem, om nån minns dem. Och bredbandstelefoni ska vi bara inte tala om - all kommunikation med omvärlden telefonledes sker via mobiler numera. Man kan ringa hit, då hör vi att det ringer, sen hör vi inget mer. Och vi kan inte ringa härifrån. Litet käckt, det här moderna.
Tur man har sin ajfån.
Idag var det hur som haver strålande väder så jag tog terrioristerna till klubben en stund mitt på dagen. Det var VARMT, sa di, men för övrigt var det bara bra på alla sätt. Glada och pigga småhundar. Kanske kanske måhända och fingrarna i kors att vi börjar komma tillbaka till närapå 10 poäng med Tigerns ruta igen. Håll alla tummar o tår, tack!
Ett annat, och en aning icke förutsett problem är Bettys apportering. Hon beter sig prexis som den stora mängd staffar jag en gång iakttog på lydnadstävlingen på staffespecialen: SPOTT! Och det ordentligt ändå.
Ja, och sen så rensade jag lillfånen från bilder. Håll till godo.
YIng o jag som pinuppor. Men det där med åldern måste de ha fått om bakfoten!
När Betty löpte behövde hon gå på toa Hela Tiden!
Här har vi en grabb som inte har några som helst problem med apportering! Fast idag när vi körde en liten liten agilitybana så hade han problem för en bit bort låg det en apportbock som han ville ta med.
U menja jest novije glasögon. Finfina. Går att titta med. Vierauge!
Jazz har sol i pälsen och är glad, och i fin form för Beach 2012.
Nä, åter till Nouvelle Vague. Urp.