En aning sliten.
Nu börjar det väl gå över, det här löperiet. Äntligen!
Men det som är mest besvärande är att killarna "nappar" vid så olika tidpunkter.
Alltså: Olle började redan vid jul intressera sig litet för mycket för lillsnorpan, och i början av mars var han rätt odräglig.
Sen konstaterade vi att hon löpte "på riktigt" den 10 mars, och Olle var väl intresserad, men inte så över sig.
En vecka senare hade Jazz gått igång ordentligt, jag menar ORDENTLIGT: skrik och gap och onåbar. Riktigt vidriga 3-4 dagar var det, och de sista 2 dagarna var Tigger införstådd också. Ying nosade en del efter henne, men inte värre än att man kunde säga ifrån åt honom.
Nu är det som sagt på avklingande, och NU har fabbro Yings hormoner vaknat till liv. Och ett sånt liv!!!
Pejer har ju liksom röstresurser, och uthållighet, och ett nedra register.
Men Tigg kan ligga i samma rum som Betty och sova (fast jag är med förstås), ibland blir han en aning för "på" men Betty tillrättavisar honom lagom grundligt, så det går bra.
Jazz måste fortfarande hållas ifrån henne, och Ying - ja, som sagt.
Olle har det gått bra med en lång tid nu, han nosar till ibland, men det är det enda. Det går bra att ha dem ute och leka med dem.
Och apropå det: vilket fokus i Bettys kamplek nu! Jag kan ha dragkamp med henne med ena handen och kasta boll eller kampleka med Olle med den andra!
Så alltså: Olle har också ett fint fokus.
Duttiga hundar.
Men det som är mest besvärande är att killarna "nappar" vid så olika tidpunkter.
Alltså: Olle började redan vid jul intressera sig litet för mycket för lillsnorpan, och i början av mars var han rätt odräglig.
Sen konstaterade vi att hon löpte "på riktigt" den 10 mars, och Olle var väl intresserad, men inte så över sig.
En vecka senare hade Jazz gått igång ordentligt, jag menar ORDENTLIGT: skrik och gap och onåbar. Riktigt vidriga 3-4 dagar var det, och de sista 2 dagarna var Tigger införstådd också. Ying nosade en del efter henne, men inte värre än att man kunde säga ifrån åt honom.
Nu är det som sagt på avklingande, och NU har fabbro Yings hormoner vaknat till liv. Och ett sånt liv!!!
Pejer har ju liksom röstresurser, och uthållighet, och ett nedra register.
Men Tigg kan ligga i samma rum som Betty och sova (fast jag är med förstås), ibland blir han en aning för "på" men Betty tillrättavisar honom lagom grundligt, så det går bra.
Jazz måste fortfarande hållas ifrån henne, och Ying - ja, som sagt.
Olle har det gått bra med en lång tid nu, han nosar till ibland, men det är det enda. Det går bra att ha dem ute och leka med dem.
Och apropå det: vilket fokus i Bettys kamplek nu! Jag kan ha dragkamp med henne med ena handen och kasta boll eller kampleka med Olle med den andra!
Så alltså: Olle har också ett fint fokus.
Duttiga hundar.