Sängsovare
Ibland, när man har kurser eller eljest träffar folk som (till skillnad från undertecknad) inte är så in i vassen säkra på att de vet bäst själva så uppkommer frågan: Får hunden sova i sängen?
Ganska ofta uppkommer faktiskt den frågan.
Precis som om det funnes ett general-svar, liksom.
Det är väl alldeles vilket som det, liksom.
Det är klart att ibland kan det bli litet väl trångt om man har en hel flock, men finns det hjärterum så finns det rum för en hund till.
Och förresten: om sängen blir full, vem säger att just en HUND måste sova nån annanstans?
Det kanske är min tur att sova på en filt på golvet, till exempel.
En del tror att hunden ska "ta över" om den får sova i sängen. Det är intressant.
Vad betyder "ta över", tro?
Enligt vissa får man inte befinna sig lägre rent fysiskt än hunden, då tar den över.
Då skulle de se den här familjen ibland, med människorna fint uppradade i skräddarställning på golvet och hundarna i TV-soffan.
Tills husse tröttnar och flyttar på nån kuse för att få sittplats. Utan att bli biten.
Det ni - HUSSE kan helt enkelt maka på en hund om han känner för det, DÅ är det ingen risk för att nån har tagit över!
Och sen tycker jag ju att jag vill maximera utbytet av mina hundar. Att sova med djur (andra än spindlar och kackerlackor eller fladermöss under kudden) är mysigt.
De snusar så rart, och sprattlar litet.
Tiger sover under mitt täcke, med nosen i avigan på min armbåge (är det det som kallas armvecket?) och krökta ryggen där min midja borde finnas.
När han blir varm kryper han ut och lägger sig raklång intill mig, fast ovanpå täcket, på rygg. Åå, vad det ser rart ut.
Sen blir han kall och krafsar försynt på täcket: -Öppna!
Men det är inte störande alls, det är bara sällskapligt.
Ying ligger i fotänden, han ligger stilla. Väldigt stilla.
Ibland måste jag sätta mig upp mitt i natten och böja mig nära nära Ying för att höra så han andas. Då säger han ett litet betryggande mini-gnorf och suckar litet varmt.
Mina jättekalla fötter kan stickas in under Ying, under täcket. Då blir de en aning varmare. Och Ying är liksom så ledad och rörlig i kroppen, så följsam.
Jazz sover hos minsta barnet, och så här års sover han nästan alltid under täcket. Försöker man lura ut honom av någon orsak så morrar han och minsta barnet blir rädd att hennes tår ska få bli syndabockar.
Alltså bitna av Jazz.
När Jazz blir vrång är det nästan alltid nån som råkar illa ut, men det är är inte alltid den som har gjort sig mest förtjänt.
Hur som helst.
En nattvy:
Ta över? Tssss!
Ganska ofta uppkommer faktiskt den frågan.
Precis som om det funnes ett general-svar, liksom.
Det är väl alldeles vilket som det, liksom.
Det är klart att ibland kan det bli litet väl trångt om man har en hel flock, men finns det hjärterum så finns det rum för en hund till.
Och förresten: om sängen blir full, vem säger att just en HUND måste sova nån annanstans?
Det kanske är min tur att sova på en filt på golvet, till exempel.
En del tror att hunden ska "ta över" om den får sova i sängen. Det är intressant.
Vad betyder "ta över", tro?
Enligt vissa får man inte befinna sig lägre rent fysiskt än hunden, då tar den över.
Då skulle de se den här familjen ibland, med människorna fint uppradade i skräddarställning på golvet och hundarna i TV-soffan.
Tills husse tröttnar och flyttar på nån kuse för att få sittplats. Utan att bli biten.
Det ni - HUSSE kan helt enkelt maka på en hund om han känner för det, DÅ är det ingen risk för att nån har tagit över!
Och sen tycker jag ju att jag vill maximera utbytet av mina hundar. Att sova med djur (andra än spindlar och kackerlackor eller fladermöss under kudden) är mysigt.
De snusar så rart, och sprattlar litet.
Tiger sover under mitt täcke, med nosen i avigan på min armbåge (är det det som kallas armvecket?) och krökta ryggen där min midja borde finnas.
När han blir varm kryper han ut och lägger sig raklång intill mig, fast ovanpå täcket, på rygg. Åå, vad det ser rart ut.
Sen blir han kall och krafsar försynt på täcket: -Öppna!
Men det är inte störande alls, det är bara sällskapligt.
Ying ligger i fotänden, han ligger stilla. Väldigt stilla.
Ibland måste jag sätta mig upp mitt i natten och böja mig nära nära Ying för att höra så han andas. Då säger han ett litet betryggande mini-gnorf och suckar litet varmt.
Mina jättekalla fötter kan stickas in under Ying, under täcket. Då blir de en aning varmare. Och Ying är liksom så ledad och rörlig i kroppen, så följsam.
Jazz sover hos minsta barnet, och så här års sover han nästan alltid under täcket. Försöker man lura ut honom av någon orsak så morrar han och minsta barnet blir rädd att hennes tår ska få bli syndabockar.
Alltså bitna av Jazz.
När Jazz blir vrång är det nästan alltid nån som råkar illa ut, men det är är inte alltid den som har gjort sig mest förtjänt.
Hur som helst.
En nattvy:
Ta över? Tssss!