Pelleskop-livet

Uschiamej, jag har trillat dit på opera igen.
Det började tillra fram små arior för kanske några veckor sedan, så blev det mer och mer och så idag lyckades jag hamna framför TV:n när det var en föreställning till minne av Jussi Björling. En himlarns massa tenorer, texillempel. Tenorer är liksom dansband, fast inom operavärlden. (Precis som nån sa att portugisiska är spanska på danska. Fyndligt!)
Nåja, möter ni nån i skogen som tar i från tårna i alla register - då är det nästan säkert jag!!



Från aftonpromenaden. Vet ni - Jazz har lärt sig att backa runt mig, flera hela varv!!
Det gick lätt som en plätt att backa från fotposition vid min vänstra sida, till baklängessittande vid högra sidan. Sen tog det stopp, länge.
Så då började jag att flytta fram honom från fotpositionen, innan vi började. Så att han kom att sitta litet snett framför mig.
Mer och mer av sån flyttning blev det, tills utgångsställningen hade blivit den som från början var den absoluta slutpunkten - alltså sittande vid min högra sida, med nosen bakåt i min färdriktning! Sen tog det ett par försök att skarva ihop det, men nu går det lätt som en plätt!!
Så fort minsta barnet (=kameraman) kommer hem ska här blivas film! Ladda med popcorn.



Vackert, sörni. Even om de e en hundrumpa mitt i alltet.

Och DÄR sprack det med Photoshop IGEN, suck.
Det får bli en gammal bild i stället:



Analogt, och fint som kattlort i vällingen, right?

Förresten - det kanske kan bli ett språk till i höst, om än inte turkiska! Vi får se!