Pelleskop-livet

Jag har ju rogat mig med att studera interkultur denna sommar.
Det och tyska, en gifvande blandning.
Jallafall - interkultur is da shit, om man så säger. Lär dig att "se utan att döma" och att hela tiden vrida perspektivet liksom ett varv till.
OK då, jag är bäst - fast andra är bäst också, liksom. På sitt sätt. Ur deras synvinkel.
Låter flummigt och så, men det ÄR himla intressant.
Och nödvändigt.
Så här går man i sin lilla värld och känner sig fiiiin och fördomsfri och, tja ni vet.

Fast igår gick jag förbi vår "näridrottsplats", konstgräsplanen där varje kväll de allafrikanska mästerskapen i fotboll genomförs, samt arabvärldsspecialen i basket. Samtidigt, i bredd.
Och så var där en ung dam med en unghund av pitbulltyp, som det så vackert heter. Och ska jag vara alldeles ärlig så var jäntan i mina ögon en slana, så är det med det.
En slana i 15årsålder, så där.
Och hundstackarn skulle vara med på basketplanen, kopplad - med bollar här och bollar där och bollar i huvudet. Och det skreks och vrålades och bollar i huvudet på hunden och ryck i kopplet och gapa och stå i.
Hunden såg helt världsfrånvänd ut.

I alla fall - det där med interkulturen föll liksom av mig, där och då. Skiktet var inte så tjockt precis, mera som ett lager fernissa.

Så nu försöker jag tänka att hunden kanske tyckte det var roligt, det kanske var en mycket lugn och trygg hund, den kanske inte alls växer upp och vill bitas eller blir avlivad i unga år.
Försöker försöker och håller tummarna i smyg.

Förresten fyller min lillebror år idag.
Apropå ligister.



Okänd, men säkert oerhört farlig, pitbull.