Vad Milly-Molly gjorde sedan.
Sedan på en söndag, alltså.
Jag har några veckor tänkt att jag skall drälla iväg på en gudstjänst, på en söndag.
Idag gick minsta barnet och dess fader, men vädret var så strålande så jag tänkte att jag lovprisar nog Vår Herre bäst i hans friska natur, liksom.
Tids nog skall jag gå i högmässa, fast det kanske inte heter så, men det känns inte bra att sitta där och längta nån annanstans. Då hjälper det inte ens att man får sjunga och vara glad!
Jag sjöng och var glad i skogen i stället, bara rätt så mycket vilse, inte farligt.
Och solen sken, svamparna stod som spön i backen - tungt att bära hem - en kanelbulle i ena fickan och rikligt med torr hundmat i den andra.
Då mötte vi en björn!!
Hundarna blev nog nästan räddare än jag, men sen konstaterade vi att det var en ovanligt raggig irländsk setter. Med husse en bit bort.
Puh!
Minsta Barnet och dess fader (=Min Make, för undvikande av missförstånd) planerar en semester, men det är svårt att få till det för Minsta Barnet a) tycker inte om Egyptens gudar och b) vill ogärna ramla in i nåt björnide. Och i Egypten står dessutom hajarna i stim, hävdar M.B.
Jag säger att med fadersfiguren på solsemester så ser man mest bara poolkanten och poolbotten (han är en sån som alltid ska simma UNDER vattnet), några gudar tror jag inte de behöver räkna med, och på skidsemester blir det i alla fall inget vidare med offpist-åkningen.
Men ungen är istadig. Få se vad de hittar på i stället.
Personligen tror jag att hon vill åka till New York.
Själv vill jag åka till Albanien, Afghanistan och Paris, oavsett gudar och björnar. Men jag stannar hemma med jurren i stället och är lika nöjd med det.
Men det var ju inte det som det skulle handla om - det skulle handla om svamp.
Nedrar! vad med svamp!!! Man får ont i ryggen av att först stå dubbelböjd och plocka och sist bära hem. Samt blir purken av att ta rätt på hemma i köket.
Hela korgen proppfull och då fick jag ändå nästan blunda mig hemåt för att inte se mera plockansvärt.
Och jag har redan rensat och förvällt, så dutti liten mamma.
Och nu ska jag vara ännu duttigare, men vad jag ska göra tänker jag inte säga.
Haha!
Jag har några veckor tänkt att jag skall drälla iväg på en gudstjänst, på en söndag.
Idag gick minsta barnet och dess fader, men vädret var så strålande så jag tänkte att jag lovprisar nog Vår Herre bäst i hans friska natur, liksom.
Tids nog skall jag gå i högmässa, fast det kanske inte heter så, men det känns inte bra att sitta där och längta nån annanstans. Då hjälper det inte ens att man får sjunga och vara glad!
Jag sjöng och var glad i skogen i stället, bara rätt så mycket vilse, inte farligt.
Och solen sken, svamparna stod som spön i backen - tungt att bära hem - en kanelbulle i ena fickan och rikligt med torr hundmat i den andra.
Då mötte vi en björn!!
Hundarna blev nog nästan räddare än jag, men sen konstaterade vi att det var en ovanligt raggig irländsk setter. Med husse en bit bort.
Puh!
Minsta Barnet och dess fader (=Min Make, för undvikande av missförstånd) planerar en semester, men det är svårt att få till det för Minsta Barnet a) tycker inte om Egyptens gudar och b) vill ogärna ramla in i nåt björnide. Och i Egypten står dessutom hajarna i stim, hävdar M.B.
Jag säger att med fadersfiguren på solsemester så ser man mest bara poolkanten och poolbotten (han är en sån som alltid ska simma UNDER vattnet), några gudar tror jag inte de behöver räkna med, och på skidsemester blir det i alla fall inget vidare med offpist-åkningen.
Men ungen är istadig. Få se vad de hittar på i stället.
Personligen tror jag att hon vill åka till New York.
Själv vill jag åka till Albanien, Afghanistan och Paris, oavsett gudar och björnar. Men jag stannar hemma med jurren i stället och är lika nöjd med det.
Men det var ju inte det som det skulle handla om - det skulle handla om svamp.
Nedrar! vad med svamp!!! Man får ont i ryggen av att först stå dubbelböjd och plocka och sist bära hem. Samt blir purken av att ta rätt på hemma i köket.
Hela korgen proppfull och då fick jag ändå nästan blunda mig hemåt för att inte se mera plockansvärt.
Och jag har redan rensat och förvällt, så dutti liten mamma.
Och nu ska jag vara ännu duttigare, men vad jag ska göra tänker jag inte säga.
Haha!