Pelleskop-livet

Igår hände det sig plötsligt att solen tittade fram på förmiddagen. Perfekt för mina planer - en liten sväng till skogen! Jazz följde med som mullefröken och - tro det eller ej! - husse följde med som moraliskt stöd och Stolt Husse.



Ingen tövan - tjoho! Jazz fick ha långlina, i och för främjande av samma antal hem som bort.



Lilla fröken Jordig-Om-Nosen.



Jazz visar hur man snokar och ev. spårar.



Lilla Fiffla är en ivrig adept.



Tänk om man hittade en sån här i skogen! Då skulle man allt bli glad!



Här har det nog gått en björn. Den ska jag skrämma! säger hunddjuret.



Nosen i backen. I veckan som kommer ska jag försöka hinna med att lägga ett nybörjarspår åt henne. När vi på återvägen korsade vår väg ut gjorde hon ett mycket fint spontant spårupptag!







Jazz visar och visar.



-Man får aldrig brista i sin uppmärksamhet, trummar Jazz in. -Man måste dels ha koll på vilddjuren, dels veta exakt när matten har hittat en svamp.



Valpen tränar vidare.





Liten som en teskedsgumma i blåbärsriset!



Dags att åka hem och vila middag.

Sen sov valpen i två timmar och Jazz var utomordentligt nöjd med sig själv som mentor. Litet litet nöjd med valpen var han också.