Lilla vampyr!
Har ni tänkt på, att väldigt unga saker är energivampyrer? När mina barn var små gick jag i en ständig dvala och kunde bara tänka på helgen när pappan var ledig och jag skulle bara SOVA!! Snick-snack, man led av nåt som heter kontrollbehov, så det gick inte alls det.
Valpen är precis på samma sätt - hon är hur lättsam och behändig som helst - ändå hänger ögonlocken ner över kinderna på mig om jag inte skärper mig!
Hur som - idag vankades vaccination. Första gången för valpen att åka i buren bak i bilen, men det gick finfint förstås. Den här lilla tjejen hetsar inte upp sig i onödan. Hon gnölade i ung. 15 sekunder, sen bestämde hon sig för att vänta och se. Efter en bilfärd på ungefär 5 minuter öppnade jag och då hade hon lagt sig tillrätta.
Sprutning och besiktning gick också bra - veterinären berättade om när hans barn var små lintottar på 3 och 5 år och de hade kommit till nån bilmek som hade staffar. Hundarna tog sig ut och kastade sig över barnen, meken blev rädd att kunden med barn skulle bli rädd. Förstås. Men det blev inte kunden, för han hade en kollega med staffar, så han lät helt lugnt barnen puttas ikull av staffarna och bli nästan upp-pussade. Rätt inställning! Lill-fian gjorde sitt bästa för att visa sin staffordaktighet och lyckades i alla fall slicka av farbror doktorn hans glasögon!
Sen stannade vi till på Granngården och köpte ett gäng tuggisar och där träffade vi också flera staffe-vänliga personer, varav en äldre dam som inte alls tyckte om hundar. Bara staffar tyckte hon om!
När vi kom hem slocknade Loppa i TV-soffan medan jag passade på att se franska långfilmer - i alla fall litet nytta gjord. Och har man sett på katten: båda filmerna var absolut TOKBRA!! "Broderier" och "Igelkotten", rekommenderas varmt för alla som står ut med annat språk än engelska och svenska!
Litet mosig, med ny tuggis, i soffan.
Hon är så lik Nero! (finfin pitbull, som lekbiter änglar nu)
Valpen är precis på samma sätt - hon är hur lättsam och behändig som helst - ändå hänger ögonlocken ner över kinderna på mig om jag inte skärper mig!
Hur som - idag vankades vaccination. Första gången för valpen att åka i buren bak i bilen, men det gick finfint förstås. Den här lilla tjejen hetsar inte upp sig i onödan. Hon gnölade i ung. 15 sekunder, sen bestämde hon sig för att vänta och se. Efter en bilfärd på ungefär 5 minuter öppnade jag och då hade hon lagt sig tillrätta.
Sprutning och besiktning gick också bra - veterinären berättade om när hans barn var små lintottar på 3 och 5 år och de hade kommit till nån bilmek som hade staffar. Hundarna tog sig ut och kastade sig över barnen, meken blev rädd att kunden med barn skulle bli rädd. Förstås. Men det blev inte kunden, för han hade en kollega med staffar, så han lät helt lugnt barnen puttas ikull av staffarna och bli nästan upp-pussade. Rätt inställning! Lill-fian gjorde sitt bästa för att visa sin staffordaktighet och lyckades i alla fall slicka av farbror doktorn hans glasögon!
Sen stannade vi till på Granngården och köpte ett gäng tuggisar och där träffade vi också flera staffe-vänliga personer, varav en äldre dam som inte alls tyckte om hundar. Bara staffar tyckte hon om!
När vi kom hem slocknade Loppa i TV-soffan medan jag passade på att se franska långfilmer - i alla fall litet nytta gjord. Och har man sett på katten: båda filmerna var absolut TOKBRA!! "Broderier" och "Igelkotten", rekommenderas varmt för alla som står ut med annat språk än engelska och svenska!
Litet mosig, med ny tuggis, i soffan.
Hon är så lik Nero! (finfin pitbull, som lekbiter änglar nu)