Kors i alla mina dar!
Jo, för vi har fått nya lilla datorn att funktionera! Trådlöst och hela mogrejset!
Fast än återstår det mycket i personaliseringsväg, ni vet. Suck.
Men den är så innerligt söt - liiiiten.
Inte en minimikrodator, en vanlig laptop, men så innerligt behändig.
Man vill sticka en kofta till den!
Och titta vad jag hittade: 
Visst är det onaturligt och hemskt?! Och snart är vi där.
Redan känns det som man egentligen skulle vilja ligga under en filt hela dagen och inte alls gå ut och gå med några bråkiga hundar.
Fast det är förstås bara trams, när man väl kommer ut, eller i alla fall när man kommer in igen, så är det riktigt skönt. Fast kallt.
Äldsta lilla barnet kom ju oförmodat och glädjande hem en sväng i veckan. Mest för att pussa hundar, kanske litet för att pussa mamma. Och plocka svamp!
På fredagsmorgonpromenaden hittade Jazz något att rulla sig i.
Så då gjorde han det.
Fast det braiga med Jazz är att sånt som han tycker är rullansvärt känner jag ingen lukt av alls.
Tigger däremot - han väljer att rulla sig i rejäla grejer... Urk!
Pälsen börjar bli luddig. Ryker snart. Pej-fällning = ett öde värre än döden!!
Kallt!
Kolla - Ying ser verkligen ut som en KINES!!!
Var är Ying?
Och så Solrosen igen. Still standing!