Klick - slut!
Igår avslutades klickerkursen. Kändes ganska lagom, för det börjar bli nedrigt mörkt och ruggigt på kvällarna.
Ganska lagom med vart vi har kommit också, i en första omgång.
Igår började vi med småsaker, dvs. när man måste bestämma sig för att titta på en enda liten rörelse för att forma fram nåt annat.
I vårt fall: a) stå på tre ben och b) nicka.
Med tanke på att det är (skäms, alla!) bara två deltagare på denna kurs kunde det i alla fall inte ha blivit bättre spridning. För: shiban är klart orientaliskt lagd - kan förhålla sig fullständigt orörlig i oändliga tidsrymder!
Och gårdshunden har sällan mer än en halv tass i backen - när han t.ex. sitter utsöndrar han sån energi så det bildas nästan som en luftkudde under honom. Han hoovrar!
Och det skall understrykas att shiban är på intet sätt ett sånt där träbeläge som bara sitter där, helt avknäppt. Nix, det pågår massor i det där lilla huvudet, han bara sorterar sina begrepp. Rätt som det är kommer han på nåt att försöka med. Blir det ingen utdelning på det börjar det imma kring lilla rävskallen igen, och sen kommer det nåt nytt försök. Och han svarar väldigt bra på klicker, är duktig att isolera rätt område på sig själv att agera med, liksom.
Lilla gårdshunden - han försöker ALLT, genast!! Där får man vara kvick med tummen! Så ibland kan man fundera om han över huvud taget märker VAD som betalar sig, men det gör han. Han måste bara dra igenom hela repertoaren samt hoppa jämfota 18 gånger först, sen kommer han tillbaks till "rätt" beteende. Nästa gång kanske det bara blir hela repertoaren plus 17 jämfotahopp, och sen rätt.
Så det blir ju väldigt lärorikt, för både mig och deltagarna. Att se att man kan jobba från olika håll. Som med att stå på tre ben: hos shiban måste man börja fånga att ett ben är uppe; hos gårdshunden mindre och mindre uppåtrörelse med alla tassarna, tills det bara är en tass som lyfts.
Till avslutningen hade shiban tränat in "snurr" och gårdshunden "gå runt" och båda två, eller rättare sagt alla fyra, för mattarna mest förstås, var jätteduktiga, trots svårigheterna med annan miljö.
Jag hoppas verkligen att de här ekipagen fortsätter med klickerträning för just de här hundarna verkar vara som gjorda för det - det kan man nästan se på en gång, på deras pigga uppsyn.
Och som sagt - man måste ju inte klickerträna allting, om man inte är lagd åt det hållet (det är inte jag, till exempel), men det är ett roligt tillägg, om inte annat. Och eftersom man verkligen måste observera sin hund, i synnerhet om man pysslar med fri "formning", så är det en stund när man har all sin uppmärksamhet på hunden. Vilket brukar vara tacksamt nog!
Ganska lagom med vart vi har kommit också, i en första omgång.
Igår började vi med småsaker, dvs. när man måste bestämma sig för att titta på en enda liten rörelse för att forma fram nåt annat.
I vårt fall: a) stå på tre ben och b) nicka.
Med tanke på att det är (skäms, alla!) bara två deltagare på denna kurs kunde det i alla fall inte ha blivit bättre spridning. För: shiban är klart orientaliskt lagd - kan förhålla sig fullständigt orörlig i oändliga tidsrymder!
Och gårdshunden har sällan mer än en halv tass i backen - när han t.ex. sitter utsöndrar han sån energi så det bildas nästan som en luftkudde under honom. Han hoovrar!
Och det skall understrykas att shiban är på intet sätt ett sånt där träbeläge som bara sitter där, helt avknäppt. Nix, det pågår massor i det där lilla huvudet, han bara sorterar sina begrepp. Rätt som det är kommer han på nåt att försöka med. Blir det ingen utdelning på det börjar det imma kring lilla rävskallen igen, och sen kommer det nåt nytt försök. Och han svarar väldigt bra på klicker, är duktig att isolera rätt område på sig själv att agera med, liksom.
Lilla gårdshunden - han försöker ALLT, genast!! Där får man vara kvick med tummen! Så ibland kan man fundera om han över huvud taget märker VAD som betalar sig, men det gör han. Han måste bara dra igenom hela repertoaren samt hoppa jämfota 18 gånger först, sen kommer han tillbaks till "rätt" beteende. Nästa gång kanske det bara blir hela repertoaren plus 17 jämfotahopp, och sen rätt.
Så det blir ju väldigt lärorikt, för både mig och deltagarna. Att se att man kan jobba från olika håll. Som med att stå på tre ben: hos shiban måste man börja fånga att ett ben är uppe; hos gårdshunden mindre och mindre uppåtrörelse med alla tassarna, tills det bara är en tass som lyfts.
Till avslutningen hade shiban tränat in "snurr" och gårdshunden "gå runt" och båda två, eller rättare sagt alla fyra, för mattarna mest förstås, var jätteduktiga, trots svårigheterna med annan miljö.
Jag hoppas verkligen att de här ekipagen fortsätter med klickerträning för just de här hundarna verkar vara som gjorda för det - det kan man nästan se på en gång, på deras pigga uppsyn.
Och som sagt - man måste ju inte klickerträna allting, om man inte är lagd åt det hållet (det är inte jag, till exempel), men det är ett roligt tillägg, om inte annat. Och eftersom man verkligen måste observera sin hund, i synnerhet om man pysslar med fri "formning", så är det en stund när man har all sin uppmärksamhet på hunden. Vilket brukar vara tacksamt nog!