Filmtajm
Inatt går det visst inte alls att sova...
Därför ska jag berätta om en regnig dag när vi hade litet tråkigt. Och hundarna bestämde sig för att spela teater.
Hamlet låg bra till men alla ville vara Ofelia, utom Olle som ville vara Carmencita, så för att undvika slagsmål försökte vi hitta på något annat.
Onkel Vanja, föreslog jag, men alla hundarna skrattade och tjöt: "Ånkel Kånkel, va!", och skrattade så de nästan inte kunde stå upp.
Tigger hade ingen aning om varför de skrattade, men han skrattade lika friskt ändå.
Ett gott skratt förlänger livet!
Mellanbarnet kom med den goda idén att göra en nyinspelning av filmen "Madicken" - det verkade lugnt och okontroversiellt och det hela.
-Jag ska vara Lisabet! sa Ying i en ton som inte tålde motsägelser.
Jazz drog efter andan som för att säga emot, bara för sakens skull, men så kom han på bättre tankar:
-Jaaa, skrek Jazz, pax för att vara Madicken!
Tigger smög sig intill mig och såg så där ljuv ut som bara han kan, och bara när han har kommit på nånting riktigt bra.
Inga ord behövdes - jag förstod att Tigger ville kreera pigan Alva - i full fläng med att rulla köttbullar och göra smörgåsar med kalvstek. (Fast jag tror just inte att familjen Madick skulle få så mycket i krävan med en sån piga!)
Raskt började vi sätta upp Jazzens långa lockiga hår och snyta lilla Lisabet, och Tigger nalkades skafferiet med något husligt i blicken, när vi hörde ett skrapande utifrån hallen.
Där stod en till ytterlighet missnöjd Olle.
Olle! Vi hade ju glömt Olle!
-Jag ska vara Abbe, sa Olle. -Abbe OLSSON ska jag vara, tillade han.
Och hans ton tålde inte heller några motsägelser.
Därför ska jag berätta om en regnig dag när vi hade litet tråkigt. Och hundarna bestämde sig för att spela teater.
Hamlet låg bra till men alla ville vara Ofelia, utom Olle som ville vara Carmencita, så för att undvika slagsmål försökte vi hitta på något annat.
Onkel Vanja, föreslog jag, men alla hundarna skrattade och tjöt: "Ånkel Kånkel, va!", och skrattade så de nästan inte kunde stå upp.
Tigger hade ingen aning om varför de skrattade, men han skrattade lika friskt ändå.
Ett gott skratt förlänger livet!
Mellanbarnet kom med den goda idén att göra en nyinspelning av filmen "Madicken" - det verkade lugnt och okontroversiellt och det hela.
-Jag ska vara Lisabet! sa Ying i en ton som inte tålde motsägelser.
Jazz drog efter andan som för att säga emot, bara för sakens skull, men så kom han på bättre tankar:
-Jaaa, skrek Jazz, pax för att vara Madicken!
Tigger smög sig intill mig och såg så där ljuv ut som bara han kan, och bara när han har kommit på nånting riktigt bra.
Inga ord behövdes - jag förstod att Tigger ville kreera pigan Alva - i full fläng med att rulla köttbullar och göra smörgåsar med kalvstek. (Fast jag tror just inte att familjen Madick skulle få så mycket i krävan med en sån piga!)
Raskt började vi sätta upp Jazzens långa lockiga hår och snyta lilla Lisabet, och Tigger nalkades skafferiet med något husligt i blicken, när vi hörde ett skrapande utifrån hallen.
Där stod en till ytterlighet missnöjd Olle.
Olle! Vi hade ju glömt Olle!
-Jag ska vara Abbe, sa Olle. -Abbe OLSSON ska jag vara, tillade han.
Och hans ton tålde inte heller några motsägelser.