Pelleskop-livet

Idag sitter jag vid köksbordet och arbetar - att ha en piggelin Betty i arbetsrummet är inte att tänka på, det är långt ifrån valpsanerat!
Hon är visserligen en liten vilding, men hon är så lugn och trygg samtidigt: när hon tycker att det är dags att sova en stund så bara kryper hon ihop på den för ändamålet framlagda, hopvikta filten och så somnar hon. Utan att alls hinna bli övertrött.
Man blir glad av trygga valpar som tror världen om bara gott och som förväntar sig att allt kuligt ska fortsätta även efter en välbehövlig tupplur!
I alla fall så hörde jag liksom bakom det jag egentligen pysslade med ett Skumt Ljud - fast jag visste precis vad det var!
Det var en luftballong som liksom "gasades"!
Ut och kika och alldeles ovanför vårt tak var den, dessbättre på väg upp.
Varför blir jag så glad av luftballonger tro? I alla fall vill jag apselut inte åka med dem, tvi nej.
Men himlen är så kall och blå och solen lyser så man tror man ska få dåndimpen - och så stora stora fina ballongen mitt i det. Rena barnlyckan!
Hur som helst - Betty vaknade förstås till när jag ilade ut, men när jag kom in låg hon kvar och bara bligade litet, och sen sov hon vidare.
Trygg valp, som sagt.
Och det ska hon fortsätta att vara, så långt det nånsin står i min makt!