Gravar
Idag tyckte jag det var lagom att göra en socialiseringstur till närmsta gravröse.
Underbara november!
I mitt huvud ekade:
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Det är förstås Erik Axel Karlfeldt, Vinterorgel. Det är så in i norden vackert och riktigt, så klicka för all del på länken och läs hela.
För här skall det i vanlig ordning inte vara lyriskt ett dugg, bara etologiskt.
Sisådär varannan dag, eller litet mindre ofta, tycker jag att lilla Betty behöver komma ut på något "litet extra". Som t.ex. till Stora Vattnet eller Stora Skogen.
Eller Stora Gravröset med tillhörande ås.
Då blir hon trött som ett troll och nästa dag ägnas åt hemmabus, kanske en liten koppelpromenad.
Den sortens.
Men nu har jag på tre små utflykter noterat följande: Betty vill bli jakthund!
Usch!
Hon markerar hej vilt för vilt, så att säga, och är alldeles för kaxig för sitt eget bästa.
Idag lyckades jag och Tigern, som var medföljande assistent, i alla fall gömma oss för henne två gånger.
Då rann något av kaxigheten av och hon höll sig litet närmare.
Inkallning tränar jag förstås mycket mycket av - men det gäller ju att bara kalla in när hon redan är på väg, ni vet.
Ja, det är mycket att tänka på.
I alla fall - eftersom det fanns en och annan älg i området, och en och annan älgjägare i nejden också, med ty åtföljande hundar, så fick Tigern gå rätt mycket i koppel.
Vilket han inte kan alls - skäms matten!
Så jag praktiserade min propp-metod på honom också. Alltså: sträckt koppel försätter matte ur funktion.
Och det fungerade jättebra på honom!
Med Tiger är det så att man kan inte bestämma grejer, man måste göra sport av det, en kul lek.
Och det här var ju verkligen en kul lek!! Ganska omgående reagerade han för bara början till koppelsträckning genom att studsa tillbaka och se hejdlöst glad ut: haha, det blev inte sträckt, där fick du matte!
Och Bettys lilla lilla koppeltrask gick alldeles mycket bra - till och med i nedförstrappa vände hon och "hämtade" mig om kopplet tog emot.
Duttiga smågrisar!
Det är väl egentligen ganska fräckt att fotografera nån som sitter på toaletten, men - hon är ju så söt, med sin vita svansspets!
Smygande pantern - siktar på tigern.
Den där Nosen, den kommer vi att få problem med!!
En liten uppletanderuta hann vi med.
Svansen är som en indikator - här har något hittats!
Lillan letade också fint - hittade grejerna och det var allt vi siktade på. Det där med hämta och lämna av tar vi sen!
Småtjejer, alltså!!!
Tigger älskar röset och skall apselut bli arkeolog när han blir stor. Köttbullearkeolog!
Lilla Betty tyckte att det var ett förbaskat knöligt ställe att gå på.
Nu sa vi att du skulle bära mig! sa Betty till slut. Så då blev det så.
Kantareller hittade vi också!
Underbara november!
I mitt huvud ekade:
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Det är förstås Erik Axel Karlfeldt, Vinterorgel. Det är så in i norden vackert och riktigt, så klicka för all del på länken och läs hela.
För här skall det i vanlig ordning inte vara lyriskt ett dugg, bara etologiskt.
Sisådär varannan dag, eller litet mindre ofta, tycker jag att lilla Betty behöver komma ut på något "litet extra". Som t.ex. till Stora Vattnet eller Stora Skogen.
Eller Stora Gravröset med tillhörande ås.
Då blir hon trött som ett troll och nästa dag ägnas åt hemmabus, kanske en liten koppelpromenad.
Den sortens.
Men nu har jag på tre små utflykter noterat följande: Betty vill bli jakthund!
Usch!
Hon markerar hej vilt för vilt, så att säga, och är alldeles för kaxig för sitt eget bästa.
Idag lyckades jag och Tigern, som var medföljande assistent, i alla fall gömma oss för henne två gånger.
Då rann något av kaxigheten av och hon höll sig litet närmare.
Inkallning tränar jag förstås mycket mycket av - men det gäller ju att bara kalla in när hon redan är på väg, ni vet.
Ja, det är mycket att tänka på.
I alla fall - eftersom det fanns en och annan älg i området, och en och annan älgjägare i nejden också, med ty åtföljande hundar, så fick Tigern gå rätt mycket i koppel.
Vilket han inte kan alls - skäms matten!
Så jag praktiserade min propp-metod på honom också. Alltså: sträckt koppel försätter matte ur funktion.
Och det fungerade jättebra på honom!
Med Tiger är det så att man kan inte bestämma grejer, man måste göra sport av det, en kul lek.
Och det här var ju verkligen en kul lek!! Ganska omgående reagerade han för bara början till koppelsträckning genom att studsa tillbaka och se hejdlöst glad ut: haha, det blev inte sträckt, där fick du matte!
Och Bettys lilla lilla koppeltrask gick alldeles mycket bra - till och med i nedförstrappa vände hon och "hämtade" mig om kopplet tog emot.
Duttiga smågrisar!
Det är väl egentligen ganska fräckt att fotografera nån som sitter på toaletten, men - hon är ju så söt, med sin vita svansspets!
Smygande pantern - siktar på tigern.
Den där Nosen, den kommer vi att få problem med!!
En liten uppletanderuta hann vi med.
Svansen är som en indikator - här har något hittats!
Lillan letade också fint - hittade grejerna och det var allt vi siktade på. Det där med hämta och lämna av tar vi sen!
Småtjejer, alltså!!!
Tigger älskar röset och skall apselut bli arkeolog när han blir stor. Köttbullearkeolog!
Lilla Betty tyckte att det var ett förbaskat knöligt ställe att gå på.
Nu sa vi att du skulle bära mig! sa Betty till slut. Så då blev det så.
Kantareller hittade vi också!