Pelleskop-livet

Di svenske tamkritterna.

Publicerad 2011-11-28 20:56:59 i Allmänt

Jodå, så att i lördags blev det en sväng till ridskolan. -Ja men OCH, sa Betty. Inte särskilt imponerad.



Först var vi i stallet och idkade nos-mot-mule. Gissa vad Betty sa! Korrekt, hon sa: -Ja men OCH!










-Ja men OCH, sa Betty. Nu kan jag det här. Vad ska vi göra nu?

Farbror Tigger var också med, men han fastnade inte på bild. Och kanske det kan hända att ni har sett honom förr? Nån gång kanske?

På söndag, då bevars då brakade julhelvittet löst med 1:a advent. Bläh säger jag som är lilla hustru Grinch, fast mycket värre.
Dock försitter jag icke gärna ett tillfälle till valpsocialisering, så jag tog med mig småtjejerna Betty och Minsta Barnet och for till härvarande köpings torg.
Det regnade och blåste och var trist (den lilla grinchen i mig skrockade och mös, må ni tro!) men har man sett på katten:



Det första vi såg så såg vi en utsocknes staffe!! En stadig krabat, mörkrödrandig och jag vill minnas att han heter Diesel, fast garantier lämnas icke. I alla fall hade han gått och blivit BIG på den inofficiella utställningen som pågick i ridhuset, så nu spankulerade de runt och väntade på självaste finalen. Vi håller förstås tummarna.



Finfin, sörni!

Och för att göra lyckan fullständig så träffade vi ännu en liten gris:



Betty och lillnasse fann varandra omgående. Talade samma språk. Gjorde samma ljud, liksom.



Lille fine knoen! En sån önskar sig Betty i julklapp.

Som grädde på moset fanns där även en vagnsdragande häst av stadigare modell som skickade telepatiska meddelanden till frk Betty Ramirez, väldigt betuttad blev han.

En liten ansamling gossar i 15-årsåldern hävdade som sin gemensamma mening att Betty var en "fett cool hund". Visst är det rart?! Lilla Betty - fett cool!!

Och slutligen tvärstannade en yngre man på trottoaren och när hans damsällskap ville dra honom vidare sa han bara stilla: -Jag tror jag blev litet kär...

Faktiskt - inte ens en förbiilande sekund trodde jag att det var mig han menade! Det var heller inte jag som naggade honom i skägget med tänderna och slickade honom på varje åtkomlig plätt. (Det var inte Minsta Barnet heller, för den delen.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela