Det ska vara bompa!
Idag tog vi en tur till ridskolan för tittning på hästar och umgänge med mindre sorts barn. Det är mycket som en valp måste vänja sig vid!
Fast hon är cool, gamla Bettan. Det är mera så att hästarna måste vänja sig vid henne...
Tigger var också med. En trevlig liten liten flicka ville ge hundarna godis hela hela tiden. -Vill ha meja mat! sa hon så fort hon fick slut i sin lilla näve. Jag försökte övertala henne att ge hundarna en godis i taget, men det tyckte hon tydligen var ineffektivt. Både Betty och Tigger är i alla fall numera stora barnvänner; Tigger kan knappt bärga sig tills det kommer barnbarn i huset. (Det kan däremot jag.)
Sen for vi alla de tre metrarna till brukshundklubben för att försöka få till några käcka porträtt på Betty. Det gick så-där, om man vill vara positiv. Särskilt bra blev det inte, trots Äldsta Barnets eminenta medhjälp.
Jättetrist, faktiskt.
Jättetrött på det här.
Nu ska jag göra nåt annat, hejdå.
Bettys fyra vita tassar med svart yttertå på allihopa gör att det ser ut som hon har såna där gammaldags skidbyxor på sig. Svarta elasta med hälla under foten. Om nån minns?
Tigger anmäler att han kan visa hur det ska gå till.
Lätt som en plätt, ju! säger Tiger.
Ni minns väl? "Mycket vackert, maskulint ansikte"!
Men sen - sen blev det rövarliv!!
Det stormar kring Äldsta Barnet.
Jag skyndar mig att understryka att odjuren inte håller på så här hela tiden. Inte ens varannan dag, faktiskt. Men det är roligt att låta dem härja ibland, och himla nyttigt att se att det går att bryta och göra nåt annat utan att de är helt vilda och ostyriga. Båda två går väldigt bra att knäppa av och på, liksom.
Sisådärja! Ett litet nätt antal terrierbilder.
Sen for vi hem - apselut genomfrusna jag och Äldsta Barnet, för nedrar vad kallt det var idag!
Tigern och jag och Betty vilade tillsammans på min säng - Tigern mycket skeptisk för i sängen brukar hon i alla fall inte vara, den där lillasyster ystern. Men sen sov de sked tillsammans och allt var frid och fröjd.
Fast hon är cool, gamla Bettan. Det är mera så att hästarna måste vänja sig vid henne...
Tigger var också med. En trevlig liten liten flicka ville ge hundarna godis hela hela tiden. -Vill ha meja mat! sa hon så fort hon fick slut i sin lilla näve. Jag försökte övertala henne att ge hundarna en godis i taget, men det tyckte hon tydligen var ineffektivt. Både Betty och Tigger är i alla fall numera stora barnvänner; Tigger kan knappt bärga sig tills det kommer barnbarn i huset. (Det kan däremot jag.)
Sen for vi alla de tre metrarna till brukshundklubben för att försöka få till några käcka porträtt på Betty. Det gick så-där, om man vill vara positiv. Särskilt bra blev det inte, trots Äldsta Barnets eminenta medhjälp.
Jättetrist, faktiskt.
Jättetrött på det här.
Nu ska jag göra nåt annat, hejdå.
Bettys fyra vita tassar med svart yttertå på allihopa gör att det ser ut som hon har såna där gammaldags skidbyxor på sig. Svarta elasta med hälla under foten. Om nån minns?
Tigger anmäler att han kan visa hur det ska gå till.
Lätt som en plätt, ju! säger Tiger.
Ni minns väl? "Mycket vackert, maskulint ansikte"!
Men sen - sen blev det rövarliv!!
Det stormar kring Äldsta Barnet.
Jag skyndar mig att understryka att odjuren inte håller på så här hela tiden. Inte ens varannan dag, faktiskt. Men det är roligt att låta dem härja ibland, och himla nyttigt att se att det går att bryta och göra nåt annat utan att de är helt vilda och ostyriga. Båda två går väldigt bra att knäppa av och på, liksom.
Sisådärja! Ett litet nätt antal terrierbilder.
Sen for vi hem - apselut genomfrusna jag och Äldsta Barnet, för nedrar vad kallt det var idag!
Tigern och jag och Betty vilade tillsammans på min säng - Tigern mycket skeptisk för i sängen brukar hon i alla fall inte vara, den där lillasyster ystern. Men sen sov de sked tillsammans och allt var frid och fröjd.