Vad är lydnad?
Nästan alla vill ha en Lydig Hund, men inte så ofta tänker man efter vad man egentligen menar med det.
Menar man en hund som kan en massa kommandoord och blixtsnabbt lyder dessa? Som hoppar från ett hustak om husse säger "hopp"?
Menar man en hund som inte ens märks annat än när man "tar fram den" för att göra nåt? En hund som mest ligger i sin korg inomhus och inte drar i koppel utomhus?
Om man frågar folk vad som är deras definition på en Lydig Hund så är det nog oftast "en hund som inte drar i kopplet och som kommer när man ropar". Vackert så, kanske.
Vet ni vad jag menar med en Lydig Hund?
Jag menar en hund som är som en kompis, en som hänger med, eller som man själv hänger med. En som man har kul med, som har vanlig hyfs och inte beter sig alltför pinsamt. Som ibland går på de stigar jag väljer i skogen och ibland föreslår andra stigar.
Hur lär man in det då, och vilket kommandoord ska man använda?
När jag tänker efter, så har jag faktiskt ett slags kommando. Det låter så här: "men hörru!" och betyder t.ex. "varför kan inte du gå åt mitt håll?", "kom igen nu!", "sitt inte i vägen", "ta bollen då!" och allt annat. Ett slags gemenskapsord, bara. Jag säger "men hörru!" och en eller annan hund svarar med svansvift eller skutt eller puss eller nånting.
Ska man vara psykologisk och pedagogisk och allt möjligt så kan man nog säga att vi BEKRÄFTAR varandra. Fint va!
Och visserligen går det nog fortare att få en hund att gå fint i koppel genom att rycka som en dåre och kommendera FOT! men särskilt kul är det inte. Inte för hunden och inte för en normalt funtad människa heller.
Hundar är precis som vilka barn eller kompisar som helst, förutom att de är himla dåliga på svenska och alla andra människospråk. Men för övrigt gäller samma sak: det tar ett tag innan man är samkörda, och då är det inte precis så att man lyder, snarare så att ibland är den ena ledare, ibland den andra. Med barn och hundar får man helt enkelt se till att de får vara ledare på såna ställen och vid såna tillfällen då det är tryggt för dem.
Så egentligen kan vi strunta i vad lydnad är, annat än på tävling där man kan se det som en lek.
I alla andra sammanhang är det bättre att ha ett fungerande samarbete.
Menar man en hund som kan en massa kommandoord och blixtsnabbt lyder dessa? Som hoppar från ett hustak om husse säger "hopp"?
Menar man en hund som inte ens märks annat än när man "tar fram den" för att göra nåt? En hund som mest ligger i sin korg inomhus och inte drar i koppel utomhus?
Om man frågar folk vad som är deras definition på en Lydig Hund så är det nog oftast "en hund som inte drar i kopplet och som kommer när man ropar". Vackert så, kanske.
Vet ni vad jag menar med en Lydig Hund?
Jag menar en hund som är som en kompis, en som hänger med, eller som man själv hänger med. En som man har kul med, som har vanlig hyfs och inte beter sig alltför pinsamt. Som ibland går på de stigar jag väljer i skogen och ibland föreslår andra stigar.
Hur lär man in det då, och vilket kommandoord ska man använda?
När jag tänker efter, så har jag faktiskt ett slags kommando. Det låter så här: "men hörru!" och betyder t.ex. "varför kan inte du gå åt mitt håll?", "kom igen nu!", "sitt inte i vägen", "ta bollen då!" och allt annat. Ett slags gemenskapsord, bara. Jag säger "men hörru!" och en eller annan hund svarar med svansvift eller skutt eller puss eller nånting.
Ska man vara psykologisk och pedagogisk och allt möjligt så kan man nog säga att vi BEKRÄFTAR varandra. Fint va!
Och visserligen går det nog fortare att få en hund att gå fint i koppel genom att rycka som en dåre och kommendera FOT! men särskilt kul är det inte. Inte för hunden och inte för en normalt funtad människa heller.
Hundar är precis som vilka barn eller kompisar som helst, förutom att de är himla dåliga på svenska och alla andra människospråk. Men för övrigt gäller samma sak: det tar ett tag innan man är samkörda, och då är det inte precis så att man lyder, snarare så att ibland är den ena ledare, ibland den andra. Med barn och hundar får man helt enkelt se till att de får vara ledare på såna ställen och vid såna tillfällen då det är tryggt för dem.
Så egentligen kan vi strunta i vad lydnad är, annat än på tävling där man kan se det som en lek.
I alla andra sammanhang är det bättre att ha ett fungerande samarbete.