Kung liljekonvalje
Det blåser så håret står som en kvast bakom mig, och till och med släthåriga Jazz blir litet vindrufsad.
För att hitta litet lä tog vi oss till Storskogen. I sol och i lä är det härligt sommarväder; under ett moln och när vinden friskar i blir det raskt huttrigt.
Ganska många liljekonvaljer är fortfarande friska och fina, djupt inne i skogen i skuggan har inte alla slagit ut, ens. Jag trotsade makens allergi (såväl den faktiska som den inbillade) och plockade en liten tafsig bukett. Den såg mest ut att vara plockad av något litet ilsket, tvångsutkommenderat barn eller möjligen av en mindre fingerfärdig galning. Det blir gärna så när man förutom blomstren ska hålla ordning på tre lagenligt kopplade mickaboer samt två kamíror.
Konvaljernas doft kan dock ingen anmärka på!
Jag tycker som vanligt att blommor som är så pilligt och finmekaniskt framställda och doftar så enastående borde vara ovanliga, inte växa som ogräs i närmsta skogsbacke.
Ovanstående bild har jag knorpat nånstans, men TITTA bara så försiktigt "lockade" blommorna är, och så fint de är utrustade på insidan. Och så alldeles vanliga! Näe, jag förstår det inte.
Liljekonvaljen är dessutom Finlands nationalblomma; undrar om den förekommer ännu ymnigare där.
Nåt som förekommer rätt ymnigt där jag drar fram är små hemska små hundar. Jazz förekom också, men han fräste som vanligt som en bättre filmstjärna när jag nalkades honom med kameran, därför blev det bara de andra två busarna som fastnade.
Jag ska säjja däjj - att det står en ÄLJ därborta.
Jippi! En håla!
När solen kikade fram var det verkligen "en vänlig grönska" överallt.
Gissa vem som sjöng så det ekade över nejden!
För att hitta litet lä tog vi oss till Storskogen. I sol och i lä är det härligt sommarväder; under ett moln och när vinden friskar i blir det raskt huttrigt.
Ganska många liljekonvaljer är fortfarande friska och fina, djupt inne i skogen i skuggan har inte alla slagit ut, ens. Jag trotsade makens allergi (såväl den faktiska som den inbillade) och plockade en liten tafsig bukett. Den såg mest ut att vara plockad av något litet ilsket, tvångsutkommenderat barn eller möjligen av en mindre fingerfärdig galning. Det blir gärna så när man förutom blomstren ska hålla ordning på tre lagenligt kopplade mickaboer samt två kamíror.
Konvaljernas doft kan dock ingen anmärka på!
Jag tycker som vanligt att blommor som är så pilligt och finmekaniskt framställda och doftar så enastående borde vara ovanliga, inte växa som ogräs i närmsta skogsbacke.
Ovanstående bild har jag knorpat nånstans, men TITTA bara så försiktigt "lockade" blommorna är, och så fint de är utrustade på insidan. Och så alldeles vanliga! Näe, jag förstår det inte.
Liljekonvaljen är dessutom Finlands nationalblomma; undrar om den förekommer ännu ymnigare där.
Nåt som förekommer rätt ymnigt där jag drar fram är små hemska små hundar. Jazz förekom också, men han fräste som vanligt som en bättre filmstjärna när jag nalkades honom med kameran, därför blev det bara de andra två busarna som fastnade.
Jag ska säjja däjj - att det står en ÄLJ därborta.
Jippi! En håla!
När solen kikade fram var det verkligen "en vänlig grönska" överallt.
Gissa vem som sjöng så det ekade över nejden!