Pelleskop-livet

Nu är det Den Tiden på året igen - den tiden då vi översvämmas av piggelunkar!
Dessutom misstänker jag att just våra igelkottar är något slags läskig mutation för de är tamej tusan ute och traskar när som helst på dygnet.
Kanske känner de sig trygga hos oss, nu när Igelkottarnas Fiende Nr 1 har lämnat jordelivet och mördar kottar ovanom i stället.
Eller också är det bara makens iver att beskära äppelträd, resulterande i oändliga mängder ris lagt i högar, som får dem att fylkas i sådana skaror. Maken har en liten pyromanådra och eldar ris varje helg, men det tar aldrig slut ändå. Varje eldningssession börjar med att jag säger åt honom att vända på rishögen först, för att se till att ingen liten uppstickare befinner sig därunder.
Snart tänker jag sluta med den uppmaningen - jag börjar bli TRÖTT på kreaturen!
En som inte är trött på dem, det är Tiger.
Han har blivit en riktig liten jakthund, den!
I alla fall när Jazz och Ying är med.
Sedan kan han inte släppa tanken på vilddjuren när det är sovdags, och vips kommer han på att han måste gå ut, så där kl. 2 om morgonen.
Och då jag inte med säkerhet kan säga att han inte faktiskt ÄR nödig så måste jag släppa ut honom.
Sedan kommer han aldrig tillbaka.
I natt var jag ute och gick nästan skallgång, iförd trosor, fleecetröja och gummistövlar. Sniggt.
Runt runt gick jag, ingen Tiger.
En gammal fotboll på ena gräsmattan tänkte jag sparka iväg, men den knorvade iväg på egen hand.
Igelkotte.
Och en bit bort satt Tiger och såg betänksam ut.
Undrar varför han vill gå ut till igelkottarna.
Om han har något att prata med dem om, eller om han bara vill titta litet på dem.