Mer om brukshundklubben
Först: tack till er som lämnade kommentarer om brukshundklubberiet!
Sen vill jag understryka att ingen av dessa hör till "min" brukshundklubb varför ev. klubbkamrater som läser detta inte behöver bry sina huvuden med VEM som kan ha sagt så, utan i stället lägga krutet på att rannsaka sig själva.
Alltså: "duktighetspress" - det finns en upplevelse av att hunden ska vara lydig och alltid vilja vara till lags. Det verkar inte finnas någon tolerans för att vissa hundar, trots att de är vuxna, inte är särskilt intresserade av att följa mattes/husses önskemål. På något sätt verkar det ha blivit så att brukshundklubben är till för redan färdiga hundar, med undantag för valpar/unghundar.
Om hunden trots genomgången valpkurs inte följer matte/husse i hälarna finns det bara en orsak till detta: hundföraren i fråga är inkompetent = misslyckad!
Så vi stackare som har gått valpkurs, unghundskurs, vardagslydnadskurs, vardagslydnadskurs, problemhundskurs, vardagslydnadskurs igen osv. och ÄNDÅ inte kan ha hunden lös bland andra tränande hundar - vi kan faktiskt lika gärna ge upp.
Eller i alla fall inte ta upp plats på klubbplanerna.
Jag ber att få citera direkt ur en av kommentarerna:
"Dessutom tycker jag det är svårt att lära sig nåt nytt utifrån ett skuldbeläggandeperspektiv, att man misslyckats som ledare. Det är tusen gånger bättre att klanta sig och ändå bli peppad att tro att man kan göra bättre ifrån sig.
Jag är helt enkelt rädd för brukshundsmänniskor! :) "
Och vet ni - jag känner igen mig, FAST jag har många bekanta i klubben och ofta tränar där.
Det finns ett utanförskap, därför att mina hundar kommer ALDRIG att tävla i brukseliten, och jag kan inte med lätthet och självklarhet ha NÅGON av dem lös bland andra hundar. Tigger går bra, men jag kan inte LITA på honom; med Ying och Jazz är det helt en humörfråga. Deras humör och mitt.
Det behövs inte att någon av "bruksfolket" säger något, det räcker så bra med att man ser dem växla blickar. Eller när det sitter en hel flock och tittar på när man tränar eller tävlar. Och tisslar. Jag är en hårdhudad jäkel men ibland tappar jag orken alldeles.
Något som jag skulle uppskatta på MIN klubb vore en träningsgrupp som arbetar utifrån konceptet i boken "Control Unleashed", som alltså på svenska heter "Släpp kontrollen lös", vilket i mina öron låter helt galet - men detta är ingen stilistisk spalt. Och i den gruppen skulle denna "okopplade kontroll" mycket väl kunna försiggå med koppel eller lina!!
Sen vill jag understryka att ingen av dessa hör till "min" brukshundklubb varför ev. klubbkamrater som läser detta inte behöver bry sina huvuden med VEM som kan ha sagt så, utan i stället lägga krutet på att rannsaka sig själva.
Alltså: "duktighetspress" - det finns en upplevelse av att hunden ska vara lydig och alltid vilja vara till lags. Det verkar inte finnas någon tolerans för att vissa hundar, trots att de är vuxna, inte är särskilt intresserade av att följa mattes/husses önskemål. På något sätt verkar det ha blivit så att brukshundklubben är till för redan färdiga hundar, med undantag för valpar/unghundar.
Om hunden trots genomgången valpkurs inte följer matte/husse i hälarna finns det bara en orsak till detta: hundföraren i fråga är inkompetent = misslyckad!
Så vi stackare som har gått valpkurs, unghundskurs, vardagslydnadskurs, vardagslydnadskurs, problemhundskurs, vardagslydnadskurs igen osv. och ÄNDÅ inte kan ha hunden lös bland andra tränande hundar - vi kan faktiskt lika gärna ge upp.
Eller i alla fall inte ta upp plats på klubbplanerna.
Jag ber att få citera direkt ur en av kommentarerna:
"Dessutom tycker jag det är svårt att lära sig nåt nytt utifrån ett skuldbeläggandeperspektiv, att man misslyckats som ledare. Det är tusen gånger bättre att klanta sig och ändå bli peppad att tro att man kan göra bättre ifrån sig.
Jag är helt enkelt rädd för brukshundsmänniskor! :) "
Och vet ni - jag känner igen mig, FAST jag har många bekanta i klubben och ofta tränar där.
Det finns ett utanförskap, därför att mina hundar kommer ALDRIG att tävla i brukseliten, och jag kan inte med lätthet och självklarhet ha NÅGON av dem lös bland andra hundar. Tigger går bra, men jag kan inte LITA på honom; med Ying och Jazz är det helt en humörfråga. Deras humör och mitt.
Det behövs inte att någon av "bruksfolket" säger något, det räcker så bra med att man ser dem växla blickar. Eller när det sitter en hel flock och tittar på när man tränar eller tävlar. Och tisslar. Jag är en hårdhudad jäkel men ibland tappar jag orken alldeles.
Något som jag skulle uppskatta på MIN klubb vore en träningsgrupp som arbetar utifrån konceptet i boken "Control Unleashed", som alltså på svenska heter "Släpp kontrollen lös", vilket i mina öron låter helt galet - men detta är ingen stilistisk spalt. Och i den gruppen skulle denna "okopplade kontroll" mycket väl kunna försiggå med koppel eller lina!!