Pelleskop-livet

Ja, enligt Tigern alltså.
Varje dag är städdag enligt Tigern.
Och varje stund då man inte sover eller är ute och busar är en städstund.
I synnerhet då matte, efter att ha tampats med det franska språket, tycker att det mest liknar kaffestund.
Då sätter Tigern igång. Han hämtar nåt.
-Här matte, titta så fint jag städar!
Så klart att matte ger en pytteliten torr blodpuddingbit då.



Efter en minut ser det ut så här. Man kan ju undra hur hunden med trecentimetersbenen kan komma över diskborste, plånbok och pannlapp...
Äsch då, har inte ni det så hemma?!



Litet koppel, penna, reflexlapp, rosa pudel kånkar man fram, stolt som en tupp.



Grejs från pappersinsamlingen, en beg. näsduk snattad från husses ficka (tröjan hängde på stolen), Jazzens filt utsläpad ur buren. Nu har matte nästan fått i sig 1/3 kopp kaffe.



Ibland ser han väldigt skum ut och krafsar insisterande på mitt ben. -Ta då!!
-Ta vadå? undrar matten.



Litet stoppning från en soffkudde, förstås!!



När det ser ut så här börjar jag så smått inse att det är lika bra att ge upp. Men notera: teskeden i framkant kom Jazz lullandes med! Strongt!
Även Ying får sina städryck när Tigern är så här enveten.
Ying går runt i huset och säger: -Näe, det finns ingenting. Ingenting som jag kan hämta.
-Haha, tänker jag, för jag ser ju hur huset ser ut.
Så kommer Ying uppglidandes vid min sida, där jag sitter. Oändligt graciöst sträcker han på halsen och lägger mulen på bordet. Och se! där ligger ju boken som jag är fördjupad i. Eller försöker att fördjupa mig i...
Den tar Ying ömsint i munnen, så går han runt till andra sidan av min stol och överräcker närmast ceremoniellt sin gåva.
-Titta matte, en bok! Det kan du behöva! säger Ying.
Det är klart att han får rätt mycket blodpudding för ett sånt fynd!!
Men sen ger jag upp alla tankar på nöjesläsning och kaffedrickning och tar en promenad med odjuren i stället.



Titta bara: klänning!!!