Det må BÄRa eller brista. Haha.
Det här är en sommar av mest bara göra just ingenting.
Ganska förtjusande!
Jag har ju hittat på att studera 150% under sommaren, konstigt nog innebär detta att ganska mycket tid tillbringas över böcker och kompendier samt framför datorn. Men det går bra, det gör det, och det är roligt.
Eljest äts det bär, för glatta livet.
Ganska länge har jag kämpat med körsbären - i år är ett sådant körsbärsår att kråkor och kajor gör kräksljud och flyger sin väg det fortaste de kan. Smultronen står som spön i backen, hallonen växer och frodas för att det är roligt och nu har vinbär och krusbär också gett sig in i leken. Och i skogen kryllar det av blådaste blåda blåbär; goda dessutom!
Man har ont i magen varje dag - jag strosar runt runt i trädgården och försöker snaska i mig så gott det låter sig göra. Saftande och syltande som jag var så idog med när barnen var små ger jag blanka katten i. Ungarna tjatade om Fun-saft fast hela källaren var full med hemgjorda relativa nyttigheter, och sylt använder vi just inte. (Utom lingonsylt, som dessutom är ett rent nöje att koka.) Men bären får ju inte alldeles förfara, därför äter jag mig grön i ansiktet. Maken avskyr allt vad hemväxt heter, Minsta Barnet är allergiskt mot det mesta, Mellanbarnet äter hellre choklad. Jazz och Tigger äter hallon, blåbär och smultron. Nu har äntligen Äldsta Barnet kommit hem; omedelbart snodde hon ihop en erstklassig körsbärspaj, är jag glad att kunna meddela. Till den måste alla ta extra mycket vaniljsås - bara för att Ying ska få mycket att slicka efteråt. Helst vill han förstås ha kokt potatis till...
Hur som - när jag tar hundarna på promenad hittar vi ju fullt med bär då också, förstås. Blåbär, hallon, smultron, körsbär... Tror nån att jag kan låta dem stå för en annan då, kanske? Nähämensan, de bären proppar jag också i mig. Detta är den tid på året då en rask promenad innebär att man får i sig fler kalorier än man gör av med. Tack för den.
Min så att säga studerkammare, de flesta dagar.
Nu är de nästan svarta, och på nåt konstigt sätt synes de bli fler hela tiden, ju mer jag äter. Körbäret Särimner?
Dreamy Diana.
Ibland är det jag som blir uppäten. Med eller utan vaniljsås.
Mattes lilla prins.
Ganska förtjusande!
Jag har ju hittat på att studera 150% under sommaren, konstigt nog innebär detta att ganska mycket tid tillbringas över böcker och kompendier samt framför datorn. Men det går bra, det gör det, och det är roligt.
Eljest äts det bär, för glatta livet.
Ganska länge har jag kämpat med körsbären - i år är ett sådant körsbärsår att kråkor och kajor gör kräksljud och flyger sin väg det fortaste de kan. Smultronen står som spön i backen, hallonen växer och frodas för att det är roligt och nu har vinbär och krusbär också gett sig in i leken. Och i skogen kryllar det av blådaste blåda blåbär; goda dessutom!
Man har ont i magen varje dag - jag strosar runt runt i trädgården och försöker snaska i mig så gott det låter sig göra. Saftande och syltande som jag var så idog med när barnen var små ger jag blanka katten i. Ungarna tjatade om Fun-saft fast hela källaren var full med hemgjorda relativa nyttigheter, och sylt använder vi just inte. (Utom lingonsylt, som dessutom är ett rent nöje att koka.) Men bären får ju inte alldeles förfara, därför äter jag mig grön i ansiktet. Maken avskyr allt vad hemväxt heter, Minsta Barnet är allergiskt mot det mesta, Mellanbarnet äter hellre choklad. Jazz och Tigger äter hallon, blåbär och smultron. Nu har äntligen Äldsta Barnet kommit hem; omedelbart snodde hon ihop en erstklassig körsbärspaj, är jag glad att kunna meddela. Till den måste alla ta extra mycket vaniljsås - bara för att Ying ska få mycket att slicka efteråt. Helst vill han förstås ha kokt potatis till...
Hur som - när jag tar hundarna på promenad hittar vi ju fullt med bär då också, förstås. Blåbär, hallon, smultron, körsbär... Tror nån att jag kan låta dem stå för en annan då, kanske? Nähämensan, de bären proppar jag också i mig. Detta är den tid på året då en rask promenad innebär att man får i sig fler kalorier än man gör av med. Tack för den.
Min så att säga studerkammare, de flesta dagar.
Nu är de nästan svarta, och på nåt konstigt sätt synes de bli fler hela tiden, ju mer jag äter. Körbäret Särimner?
Dreamy Diana.
Ibland är det jag som blir uppäten. Med eller utan vaniljsås.
Mattes lilla prins.