Pelleskop-livet

I fredags var jag ute och vurpade tidig eftermiddag. Icebugs bet liksom inte på hårdisen och så - tjong - så låg jag där. Hur graciöst som helst, förstås. Bara ett ganska försynt utslag på Uppsala-seismografen.
Vare hur det vill därmed - vi träffade i alla fall fint folk, för vi träffade Vicky, Doris och Bosse.



Vicky och Doris.



Bosse, med Tiger framför.



Vänligast notera Bosses blick. Precis samma blick får Tiger när det bjuds på märgben. Minsta barnet säger att hajen i "Hitta Nemo" får samma svartnande blick...





Vicky, snart 11 år och welsh corgi det-ena-eller-det-andra (ursäkta min bristande insikt). Samt besatt av ekorrar.

På aftonen blev det litet inomhustrams.
Tiger tränar hakan-i-backen-med-godis-i-luften.



Jazz tränar vara-snäll.



Ying tränar jag-kan-få-godis-fast-jag-inte-gör-nånting-pilutta-dej!



Både Jazz och Tiger får träna att göra saker i resp. på en liten balja. Piruetter, sitt-stå-ligg, sitt vackert och sånt blir mycket svårare på en så begränsad yta. Och därmed roligare!



Och sen, sen hördes mystiska ljud från hallen och där stod plötsligt äldsta barnet, alldeles oanmäld! Gissa om vi blev till oss!