Vilda djur
Bettys små pliggar är tydligen väldigt irriterande nu - irriterande för henne och irriterande för oss, när vi får dem inkörda i vårt alltför, alltför fasta kött.
Därför har alla jurren tilldelats märgben, i hopp om att några av Bettys tänder skall lossna, och de andra djurens tänder skall motioneras och därmed bringas att sitta kvar. Tänk hur olika det kan vara!
I alla fall är det roligt att se hurusom de små tamhundarna får liksom nåt av varg i blicken och hållningen.
Till och med lilla valpen ser ut som en den där vill ha sitt byte i fred. Inte för att hon säger något om jag kommer i närheten, hon är snäll (innerst inne), men en beredskap finns det.
Ganska rart att ulltussarna är vilddjur!
Även ute är de vilddjur - Ying är bliven farliga Snömannen, som alltid när det blir minusgrader: studs och bus och nähä, för jag tänker INTE komma in. Inte förrän det töar!
Betty förefaller inte vara det allra som minsta lilla köldkänslig, och Tigger han märker ingen skillnad, tror jag.
Bara Jazz är förståndig, fast han blir vild han också: vilt bankar han på dörren och vill gå in igen, genast!
Fint frostmönster på yttertrappen. Halt! Alltså: det är haaalt. Inte nödvändigt vis: gör halllt.
Mera av samma sort.
Vaktpost.
Isdragerat nypon.
Motljus!
Det här ser ju HEMSKT ut, och det var det också. HEMSKT roligt, sa Betty. (Det var hon som började.)
Knas-Ying kommer till Tiggers undsättning. Eller...?
Rulla valp.
Fast valpen rullar av sig själv. Hon har kommit på att man kan göra kullerbyttor, och att det är mycket roligt. Tar hon således sats och springer, sätter huvudet mellan frambenen och voltar.
Först trodde jag att det var en olyckshändelse, och det kanske det var, men nu är det uppenbart att hon gör det med avsikt.
För man har inte roligare än man gör sig.
Pajas!
Därför har alla jurren tilldelats märgben, i hopp om att några av Bettys tänder skall lossna, och de andra djurens tänder skall motioneras och därmed bringas att sitta kvar. Tänk hur olika det kan vara!
I alla fall är det roligt att se hurusom de små tamhundarna får liksom nåt av varg i blicken och hållningen.
Till och med lilla valpen ser ut som en den där vill ha sitt byte i fred. Inte för att hon säger något om jag kommer i närheten, hon är snäll (innerst inne), men en beredskap finns det.
Ganska rart att ulltussarna är vilddjur!
Även ute är de vilddjur - Ying är bliven farliga Snömannen, som alltid när det blir minusgrader: studs och bus och nähä, för jag tänker INTE komma in. Inte förrän det töar!
Betty förefaller inte vara det allra som minsta lilla köldkänslig, och Tigger han märker ingen skillnad, tror jag.
Bara Jazz är förståndig, fast han blir vild han också: vilt bankar han på dörren och vill gå in igen, genast!
Fint frostmönster på yttertrappen. Halt! Alltså: det är haaalt. Inte nödvändigt vis: gör halllt.
Mera av samma sort.
Vaktpost.
Isdragerat nypon.
Motljus!
Det här ser ju HEMSKT ut, och det var det också. HEMSKT roligt, sa Betty. (Det var hon som började.)
Knas-Ying kommer till Tiggers undsättning. Eller...?
Rulla valp.
Fast valpen rullar av sig själv. Hon har kommit på att man kan göra kullerbyttor, och att det är mycket roligt. Tar hon således sats och springer, sätter huvudet mellan frambenen och voltar.
Först trodde jag att det var en olyckshändelse, och det kanske det var, men nu är det uppenbart att hon gör det med avsikt.
För man har inte roligare än man gör sig.
Pajas!