Hus i helsike!
Hoppsan vad det tog hus i helsike på alla möjliga sidor och forum och bloggar och allt vad det finns. Ja, alltså efter han hr Steens tyckeri.
Fast jag undrar om folk egentligen tycker så olika, jag.
Om man skiljer inlärning från uppfostran, liksom.
Nåja.
Jag vet bara att jag på kurser har haft folk som har sagt: -Menar du att man FÅR säga nej?!! och nästan blivit tårögda av lättnad. Ja, i ett fall till och med fallit i tårar.
Och jag anser att om en mjukisinstruktör eller så kallad hundpsykolog har tutat i en vanlig hundägare detta: om hunden inte blir perfekt bara genom att du belönar rätt och ignorerar fel så är det DIG som hundägare det är fel på. Stora fel! alltså, om en mjukisråtta säger så, då är det i grund och botten en ELAK j*kel, mot såväl hund som hundägare.
För: hundägaren känner sig värdelös, hunden får ett mindre fritt och glatt liv än den kunde ha fått om den hade fått fostran.
Nu tänker jag inte yttra mig mer i frågan, bara försäkra alla att mina små kusar visserligen blir pussade, gullade, köttbullematade och klickade nästan hela tiden, men om det behövs så får de ett "nej", och om det skulle behövas nåt mera så händer det att jag tar ett stadigt grepp i dem och talar om vad jag verkligen menar.
Som matte och som mamma får man finna sig i att vara impopulär ibland, det ligger liksom i uppdraget.
Basta.
Fast jag undrar om folk egentligen tycker så olika, jag.
Om man skiljer inlärning från uppfostran, liksom.
Nåja.
Jag vet bara att jag på kurser har haft folk som har sagt: -Menar du att man FÅR säga nej?!! och nästan blivit tårögda av lättnad. Ja, i ett fall till och med fallit i tårar.
Och jag anser att om en mjukisinstruktör eller så kallad hundpsykolog har tutat i en vanlig hundägare detta: om hunden inte blir perfekt bara genom att du belönar rätt och ignorerar fel så är det DIG som hundägare det är fel på. Stora fel! alltså, om en mjukisråtta säger så, då är det i grund och botten en ELAK j*kel, mot såväl hund som hundägare.
För: hundägaren känner sig värdelös, hunden får ett mindre fritt och glatt liv än den kunde ha fått om den hade fått fostran.
Nu tänker jag inte yttra mig mer i frågan, bara försäkra alla att mina små kusar visserligen blir pussade, gullade, köttbullematade och klickade nästan hela tiden, men om det behövs så får de ett "nej", och om det skulle behövas nåt mera så händer det att jag tar ett stadigt grepp i dem och talar om vad jag verkligen menar.
Som matte och som mamma får man finna sig i att vara impopulär ibland, det ligger liksom i uppdraget.
Basta.