Bakom mina solglasögon. Närapå.
För den första promenaden tog vi bilen till kolonilotterna och traskade sedan på dyarna med två terriorister och en puddlare. Små isfläckar här och där, i övrigt ljufveligt grönt! Och jag hade varit betjänt av solbrillor bakom ratten, hade jag!
Ingen rackare kan väl tro att det här är 25 december, eller hur?! Hurra för det!
Vi gick och lät hundarna springa bäst de gitte, tränade Betty på att inte springa fram till joggare och hundar - litet sånt. Och så såg vi ett KNUTTE-GÄNG mitt i skogen! Ett antal åldriga, fint hållna moppar med vurpollon-försedda förare. Riktigt rart.
Och så gjorde vi litet skojsökövningar. Först gömde jag mig i tur och ordning för Betty, Tigger och Olle. Betty tyckte det var litet småhemskt och mycket roligt, om vartannat. Läskigt att springa rätt ut i skogen alldeles själv (de andra två var kopplade hos mellanbarnet), läskigt att inte springa till matte. Men hon använde sin näsa precis på rätt sätt och lyckan var stor när matte återfanns!
Litet senare fick Betty leta rätt på mellanbarnet också, för att se om det fanns något sug efter någon annan än Matte. Och det fanns det! Betty blir nog sökhund hon också, när hon blir stor!!
Sen for vi hem och jag traskade iväg till vanliga skogen med Ying och Jazz. Så varmt och skönt idag så inte ens Jazz behövde nån tröja. Galonställ hade de behövt, men de slapp.
Litet mer snö när man kommer in i skogen, men framför allt massor av vatten! Rena sjöar här och där!
Mina stora herrar!
Litet Messias-varning, nästan.
Och nog hade det varit behändigt att kunna gå på vatten, tyckte Jazz. Här fick vi allt ta en omväg - vattnet stod alltför högt och ville icke dela sig.
Och sen, alldeles på hemvägen, då mötte vi: Doris och Sonja! Hurra! Både Jazz och Ying blev glada och uppförde sig. Och Doris och Sonja, de var som vanligt som små svarta änglar!
Ingen rackare kan väl tro att det här är 25 december, eller hur?! Hurra för det!
Vi gick och lät hundarna springa bäst de gitte, tränade Betty på att inte springa fram till joggare och hundar - litet sånt. Och så såg vi ett KNUTTE-GÄNG mitt i skogen! Ett antal åldriga, fint hållna moppar med vurpollon-försedda förare. Riktigt rart.
Och så gjorde vi litet skojsökövningar. Först gömde jag mig i tur och ordning för Betty, Tigger och Olle. Betty tyckte det var litet småhemskt och mycket roligt, om vartannat. Läskigt att springa rätt ut i skogen alldeles själv (de andra två var kopplade hos mellanbarnet), läskigt att inte springa till matte. Men hon använde sin näsa precis på rätt sätt och lyckan var stor när matte återfanns!
Litet senare fick Betty leta rätt på mellanbarnet också, för att se om det fanns något sug efter någon annan än Matte. Och det fanns det! Betty blir nog sökhund hon också, när hon blir stor!!
Sen for vi hem och jag traskade iväg till vanliga skogen med Ying och Jazz. Så varmt och skönt idag så inte ens Jazz behövde nån tröja. Galonställ hade de behövt, men de slapp.
Litet mer snö när man kommer in i skogen, men framför allt massor av vatten! Rena sjöar här och där!
Mina stora herrar!
Litet Messias-varning, nästan.
Och nog hade det varit behändigt att kunna gå på vatten, tyckte Jazz. Här fick vi allt ta en omväg - vattnet stod alltför högt och ville icke dela sig.
Och sen, alldeles på hemvägen, då mötte vi: Doris och Sonja! Hurra! Både Jazz och Ying blev glada och uppförde sig. Och Doris och Sonja, de var som vanligt som små svarta änglar!