Olle och Individen
En morgon var jag uppe närapå i ottan (kl. 9.00 pip) och samlade alla koppel o halsband samt kvad: Kom alla hundar! Och pudel!
Och så begav vi oss å väg. Det var en härlig morgon - lagom varm och ändå frisk, foglarne kvittrade och kväkte och syrsorna - ja, ni vet. -Oj så fina alla hundar är! Och pudeln! utbrast jag, varm i hjärtat av morgonfriden. -Hmf, sa Olle. Konstigt nog.
Tiger ville förstås klättra upp på en Stor Sten (betalar sig alltid!) och då tillhöll jag övriga djur - och pudel - att ävensom klättra upp. -Alla fina hundar - och pudeln - här får ni godis!! sa en glittrande Sickan Carlsson-yster matte.
Och det var DÅ jag fick veta vad jag var värd!!!
Inte vatten, ens.
-Sluta, fräste Olle, sluta bara!! Om du säger "pudel" en enda gång till så biter jag dig i benet!! (-Jag med, kvittrade Tigern, för det var länge sen han bet mig i nåt ben.)
Där stod jag som ett litet rultigt frågetecken.
-Ja, sa Olle, du säger ALLTID hundarna och sen pudeln. Jag är väl också en hund!!! Bestäm dig. Endera får du säga dvärgpinschern, russlaren, sharpeien och pudeln eller också hundarna. Eller vad du vill. Endera alla på en gång eller också en i taget, inte tre och sen en.
-Men... försökte jag invända, men Olle var inte på humör att hålla truten.
-Jag blir så LESS, fortsatte Olle, på att det alltid alltid ska vara nåt speciellt med pudlar. Vi är väl också hundar! Vi har väl inte BETT att bli klippta i idiotfrisyrer och bli kammade hela tiden och inte få springa i skogen, heller! Och bara vara gulliga och... uähhh!
-Olle, lugna dig litet, lyckades jag inflicka. Du vet ju att jag brukar säga att jag TYCKER OM pudlar, att jag tycker att flera människor borde ha pudlar i stället för labradorer. Och sånt.
Nu började Olle nästan ånga av ilska - Ying, Jazz och Tigg betraktade honom med stort intresse fast på litet avstånd, rädda för att han skulle springa i luften. När han hade samlat sig såpass att han kunde yttra sig igen fortfor han:
-Tycker om!! Du säger att du "tycker om pudlar"!!!! (här gnisslade han tänder så tandstenen rök all världens väg). Hur många pudlar känner du då, kanske? Alla i hela världen, kanske? Och alla dem tycker du om kanske?!! Ska du ha betalt för det också, för att du är en fin människa som "tycker om pudlar"? Som om det vore nånting särskilt svårt att tycka om pudlar? Fatta en sak, kärringjävel (men OLLE!!! flämtade matten till) - VI ÄR ALLA OLIKA!! Tiger liknar mig lika mycket som han liknar en annan russlare, och jag liknar eller oliknar Ying och Jazz i lika stor utsträckning. Vi kan ha olika långa ben och pälsar och svansar och öron, men vi är lika på alla de sätt som gör att vi är hundar. Och vi är olika på alla de sätt som gör att vi är individer. Individer, hör du. Precis som du!
Ja, vad säger man. Inte så mycket faktiskt. Men man kan ju tänka litet.
Och jag tror faktiskt att jag har blivit en aning bättre på att låta bli att säga "pudeln" i ett kör.
Och nån idiotfrisyr har han som synes inte längre.
-Klassisk crew cut, säger Olle. En klassiker som aldrig går ur modet.
-Klassisk rysk ungdomsvårdsanstaltsfrisyr, säger Tiger. Bra att han tränar.
Och så begav vi oss å väg. Det var en härlig morgon - lagom varm och ändå frisk, foglarne kvittrade och kväkte och syrsorna - ja, ni vet. -Oj så fina alla hundar är! Och pudeln! utbrast jag, varm i hjärtat av morgonfriden. -Hmf, sa Olle. Konstigt nog.
Tiger ville förstås klättra upp på en Stor Sten (betalar sig alltid!) och då tillhöll jag övriga djur - och pudel - att ävensom klättra upp. -Alla fina hundar - och pudeln - här får ni godis!! sa en glittrande Sickan Carlsson-yster matte.
Och det var DÅ jag fick veta vad jag var värd!!!
Inte vatten, ens.
-Sluta, fräste Olle, sluta bara!! Om du säger "pudel" en enda gång till så biter jag dig i benet!! (-Jag med, kvittrade Tigern, för det var länge sen han bet mig i nåt ben.)
Där stod jag som ett litet rultigt frågetecken.
-Ja, sa Olle, du säger ALLTID hundarna och sen pudeln. Jag är väl också en hund!!! Bestäm dig. Endera får du säga dvärgpinschern, russlaren, sharpeien och pudeln eller också hundarna. Eller vad du vill. Endera alla på en gång eller också en i taget, inte tre och sen en.
-Men... försökte jag invända, men Olle var inte på humör att hålla truten.
-Jag blir så LESS, fortsatte Olle, på att det alltid alltid ska vara nåt speciellt med pudlar. Vi är väl också hundar! Vi har väl inte BETT att bli klippta i idiotfrisyrer och bli kammade hela tiden och inte få springa i skogen, heller! Och bara vara gulliga och... uähhh!
-Olle, lugna dig litet, lyckades jag inflicka. Du vet ju att jag brukar säga att jag TYCKER OM pudlar, att jag tycker att flera människor borde ha pudlar i stället för labradorer. Och sånt.
Nu började Olle nästan ånga av ilska - Ying, Jazz och Tigg betraktade honom med stort intresse fast på litet avstånd, rädda för att han skulle springa i luften. När han hade samlat sig såpass att han kunde yttra sig igen fortfor han:
-Tycker om!! Du säger att du "tycker om pudlar"!!!! (här gnisslade han tänder så tandstenen rök all världens väg). Hur många pudlar känner du då, kanske? Alla i hela världen, kanske? Och alla dem tycker du om kanske?!! Ska du ha betalt för det också, för att du är en fin människa som "tycker om pudlar"? Som om det vore nånting särskilt svårt att tycka om pudlar? Fatta en sak, kärringjävel (men OLLE!!! flämtade matten till) - VI ÄR ALLA OLIKA!! Tiger liknar mig lika mycket som han liknar en annan russlare, och jag liknar eller oliknar Ying och Jazz i lika stor utsträckning. Vi kan ha olika långa ben och pälsar och svansar och öron, men vi är lika på alla de sätt som gör att vi är hundar. Och vi är olika på alla de sätt som gör att vi är individer. Individer, hör du. Precis som du!
Ja, vad säger man. Inte så mycket faktiskt. Men man kan ju tänka litet.
Och jag tror faktiskt att jag har blivit en aning bättre på att låta bli att säga "pudeln" i ett kör.
Och nån idiotfrisyr har han som synes inte längre.
-Klassisk crew cut, säger Olle. En klassiker som aldrig går ur modet.
-Klassisk rysk ungdomsvårdsanstaltsfrisyr, säger Tiger. Bra att han tränar.