Pelleskop-livet

Aktivering eller berikning?

Publicerad 2011-08-30 11:38:35 i Allmänt

Bägge sorterna är lika viktigt, men inte så lätta att skilja åt.
För mig är det aktivering att göra sudoku; berikning att sova middag. Jo, det är sant! Och jag är så dum på sudoku så jag blir alldeles tok-aktiverad och somnar omedelbart efteråt.
Fast jag har många andra sorters berikning för mig också, förstås.
En härlig morgonpromenad i dimmig skog med hunddjuren är oerhört berikande.
Idag hade jag med mig en pipboll till skogs - det var länge sedan jag aktiverade Tigern med att leta efter boll i mossan. Eller motionerade och motiverade honom med spring efter boll, och spring med pipande boll i mun (Tigermun).
I alla fall kastade jag ut bollen i skogen, en bit.
Borde jag ju förstås inte ha gjort.
Hemmavid har jag kastförbud (à cause de den höga kostnaden för att byta vitrines hela tiden). Egentligen borde jag ha det utomhus också. A cause de den höga kostnaden för att köpa nya hundleksaker hela hela tiden.
En gång höll jag för övrigt på att knocka en råbock med en solid gummiboll. Såväl jag som råbocken, Ying och Peppar höll på att trilla omkull. En del av smällen i skallen, en del av pura förvåningen. Men det har jag berättat om förr.
En annan gång kastade jag upp en motsvarande sak så där 5 meter rätt upp i en tall. Tur man hade ett barn att skicka upp efter leksaken då.
För ett någotsånär normalt barn hade denna övning varit aktivering. För mellersta mellanbarnet är det mer att beteckna som berikning. Jag tror hon var runt 8 veckor gammal när hon gnodde uppför hela bokhylleväggen ända upp till taket. Eller kanske litet äldre - säg 10 veckor då, för att vara på den säkra sidan.
Där börjar vi också närma oss pudelns kärna: aktivering är mer ett påhitt utifrån, medan berikning är något naturligt som individen får utlopp för.
Hur som haver: det som började med aktivering för Tigrou - leta efter utkastad ljusgrön boll - övergick per omgående i berikning - gräva gräva gräva, ety matten (förstås, givetvis och utan varje tvekan) hade lyckats få ner bollen i världens djupaste smalaste skreva under di enda stora stenar som fanns just i den skogen, ungefär. Eller unjifärr, som är mycket roligare att säga. (Jo tack, det kommer att bli livat när jag blir svenskafröken. Ungarna kommer att bli såväl aktiverade som  berikade. Förresten deras föräldrar också, av att a) försöka lista ut om det verkligen heter så som fröken har lärt deras oskyldiga ätteläggar och b) ringa och skälla på sagda fröken, vilket förstås är ett naturgivet behov hos föräldrar. Fråga mig, bara!)
Tigern markerade tveklöst var bollen fanns samt att det inte fanns en sportis för honom att få upp den.
Matten slängde sig på mage i blött blåbärsris för att bistå. Uuuuu, det var långt och trångt där inunder, och det kändes hela tiden som om en Gollum eller nåt ännu värre skulle bita mig i fingrarna. Nån boll fick jag emellertid inte tag på, det var mycket djupare därnere än jag hade trott. Denna övning var betydligt mer aktiverande än berikande, men framför allt var den ganska hemsk.
Återstod därmed att låta Tigern ha sin gång.
Han krälade, fastnade nästan, grävde, försökte från ett annat håll, grävde igen, morrade, låg på rygg och grävde uppåt, grävde i sidled, snodde, morrade, sträckte sig.
Ingen boll.
Men LYCKA!!
Ying och Jazz satt bredvid och såg besvärade ut.
De blev rätt så aktiverade att att låtsas att de inte kände oss.
Har ni sett en dvärgpinscher och en sharpei sitta och småvissla för sig själva och låtsas att det regnar? En berikande syn, vill jag påstå. Särskilt blir Yings mule ganska sevärd när han formar den inför en vissling. Jazz är ju mer visslingsformad redan från början, men hans version av "låtsas att det regnar" är desto mer respektgivande. Akta fingrarna!

Hur som haver - någon boll återfanns icke.
Vilket innebär att vi kan återvända till ort och ställe då och då för förnyad såväl aktivering som berikning.

Nu ska jag ägna mig åt att översätta en drapa om Napoleon. Det kommer säkert att bli mycket aktiverande.
Konstigt nog räknar jag med att bli berikad också.
Men så är jag ju av naturen rätt onaturlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela