Redo för Chicago!!
Närå, lugn i stormen (fniss) - jag håller mig allt hemmavid. Men efter dagens kvällspromenad känner jag mig beredd på allt vad the windy city kan tänkas ha att offerera. I alla fall i väderleksväg...
Förmiddagen var bättre, som tur var hann jag iväg till skogs med alla tre bojanesarna (uttal: bojejnsarna) innan det blev på det där hemska sättet. Bilder finns i en kamera som jag inte vet var jag har lagt...
Förresten tillbringade maken sin dag (med uttagen semester) i ett äppelträd. Det var litet rart, för jag har ju utfodrat koltrastar och talgoxar och den sortens hela vintern, och nu utfodrade grannarna maken! Fast han fick en porslinstallrik uppsänd i trädet; det hade varit käckare med nåt slags automat, tycker man.
Undrar om de trodde att han inte fick komma ner...
På kvällningen tog jag alltså en promenad med bara mina små små små pyttehundar. De blåste nästan bort, och dessemellan flöt de nästan bort på de små innanhav som har bildats genom snöns frånfälle.
Vad fort det har gått, förresten! I skogen är det så gott som bart.
Dessutom har det redan rapporterats om fästingförekomst på hundar här i nejden, så riktigt glad får man aldrig vara.
Inte hittade jag några kantareller heller...
Jazz kom hem med öronen i behåll, men det var inte mer än nätt och jämnt. Nu MÅSTE det bli en mössa gjord!!
-Vilket härligt väder!! tjoade Tigg.
Mössa!!!
Om tigern var en tik skulle han få hetta lilla nubban.
Fysioterapeuten är impad av Jazzens grundläggande muskelstruktur, eller vad det heter. Nu är han inte i särskilt toppad form, men visst är han snygg? Som en galopphäst!!
Storm på innanhavet.
OK, jag erkänner: just den här bilden är bearbetad, som det heter. Men bara denna enda!! Och jag tryckte bara på "automatisk smartkorrigering" eller nåt sånt. Inte ser det särskilt rimligt ut, men bilden blev underbart och spöklikt vacker, tycker jag.
En sjöman älskar havets våg - men ännu mer älskar han att komma i land och få en köttbulle!!
Sista biten hem, längs en vanlig asfalterad gångväg, trodde jag nästan att vi skulle få ge upp och ringa efter hussen med bilen. Det blåste så vi nästan lyfte, och det gjorde snuskigt ont i öronen, även om det inte precis fladdrade i mina.
Men hem kom vi, och möttes av alldeles färdigköpt lasagne, simpla föda. Men det var nästan det godaste jag har ätit nånsin! Strapatser är världens bästa krydda.
Förmiddagen var bättre, som tur var hann jag iväg till skogs med alla tre bojanesarna (uttal: bojejnsarna) innan det blev på det där hemska sättet. Bilder finns i en kamera som jag inte vet var jag har lagt...
Förresten tillbringade maken sin dag (med uttagen semester) i ett äppelträd. Det var litet rart, för jag har ju utfodrat koltrastar och talgoxar och den sortens hela vintern, och nu utfodrade grannarna maken! Fast han fick en porslinstallrik uppsänd i trädet; det hade varit käckare med nåt slags automat, tycker man.
Undrar om de trodde att han inte fick komma ner...
På kvällningen tog jag alltså en promenad med bara mina små små små pyttehundar. De blåste nästan bort, och dessemellan flöt de nästan bort på de små innanhav som har bildats genom snöns frånfälle.
Vad fort det har gått, förresten! I skogen är det så gott som bart.
Dessutom har det redan rapporterats om fästingförekomst på hundar här i nejden, så riktigt glad får man aldrig vara.
Inte hittade jag några kantareller heller...
Jazz kom hem med öronen i behåll, men det var inte mer än nätt och jämnt. Nu MÅSTE det bli en mössa gjord!!
-Vilket härligt väder!! tjoade Tigg.
Mössa!!!
Om tigern var en tik skulle han få hetta lilla nubban.
Fysioterapeuten är impad av Jazzens grundläggande muskelstruktur, eller vad det heter. Nu är han inte i särskilt toppad form, men visst är han snygg? Som en galopphäst!!
Storm på innanhavet.
OK, jag erkänner: just den här bilden är bearbetad, som det heter. Men bara denna enda!! Och jag tryckte bara på "automatisk smartkorrigering" eller nåt sånt. Inte ser det särskilt rimligt ut, men bilden blev underbart och spöklikt vacker, tycker jag.
En sjöman älskar havets våg - men ännu mer älskar han att komma i land och få en köttbulle!!
Sista biten hem, längs en vanlig asfalterad gångväg, trodde jag nästan att vi skulle få ge upp och ringa efter hussen med bilen. Det blåste så vi nästan lyfte, och det gjorde snuskigt ont i öronen, även om det inte precis fladdrade i mina.
Men hem kom vi, och möttes av alldeles färdigköpt lasagne, simpla föda. Men det var nästan det godaste jag har ätit nånsin! Strapatser är världens bästa krydda.