Pelleskop-livet

Inlärning - my way

Publicerad 2011-04-19 12:21:47 i Träning

En sak som är prima med att inte ha några vidare tävlingsambitioner, det är att man verkligen VERKLIGEN kan prova sig fram när det gäller inlärning.
Alltså - om man vet att man med första tillgängliga lägenhet tänker ge sig ut på tävlingsbanorna med sin hund, då bör man ju tänka till när man tränar, så att inte nåt man gör lägger krokben längre fram.
Ett lättförståeligt exempel är Tiggs snygga utställningsuppställningar: han hade lärt sig att när matte går så går man och när matte står så STÅR man. Snyggt! Vilket ställde till det på en lydnadsklass 1-tävling där han för varje halt ansträngde sig mer och mer att stå verkligt jättesnyggt, med mer och mer pondus och utstrålning.
Jag menar - det var verkligen toksnyggt! Så jag valde att bryta tävlingen och belöna mycket för han hade verkligen ansträngt sig till det yttersta. (Hela missförståndet började när domaren envisades med att genomföra tandvisningen på bord...)
Såna där saker går att komma förbi, men det tar ju längre tid än att gå raka vägen och veta vart man är på väg.
Men med min nuvarande flock vet jag att jag aldrig aldrig kommer att tävla i sök och därmed kan jag lära in rullmarkering litet "don-efter-person"-aktigt.
Ying fick först börja att bara leta människor och upptäcka att de så gott som alltid medförde köttbullar och därmed var att betrakta som fynd och skogskompisar.
Efter bara nåt sånt pass så hade inställningen "skogsarbete är bäst!!" rotat sig i hans lilla rynkiga skalle och därmed blev nästan allting som försiggick på sån träning kul. Som t.ex. att hålla en lösrulle i munnen och ge den till matten. T.ex. under fikastunden. Sen satte vi ut en figge bara ett par tre meter från stigen, Ying sprang dit och letade köttbulle men det kom ingen, men hoppsan! där är ju den där rullen som matte vill ha - och så sprang han in med den. Mycket beröm och kvickt ut till figgen för köttbullar.
Sen gick det av sig självt - hämta rullen, springa till matten, ut och hämta godis. Men rulle på halsbandet har vi inte provat med - det är litet svårt att få till en bra modell med tanke på Yings fysionomi...

Jazz fick prova sök på nästan riktigt för första gången i helgen. Ut och leta minsta barnet och matas hem med köttbulle. Efter ett par såna övningar sa jag till minsta barnet: -Försök få honom att ta rullen och springa till mig med den. Och det gick bra! Med honom ska jag snart försöka med fast rulle nån gång då och då. Fast det blir bara bara kända figgar med Jazz, annars tror jag han blir sur.

Tigg fick också prova litet på skoj i helgen. Men eftersom han bara gillar att jobba för matte och sk*ter fullständigt i folk i skogen (även inkl. godis) så började vi med rullen direkt. Ut och leta barnet cum rullen, hämta rullen, ge matte och så ut och hämta belöning, tillsammans med matten.

Så det här är mina sätt att lära hunden rullmarkering - som sagt utan varje tanke på tävlingsmässigt utförande.
Men jag vet ju att Canis-boken om sök är poppis - själv blir jag knottrig i anden av den för den är så full av stavnings- och syntaxfel och trams. Och här och där långa haranger på norska. Inget fel på norska, men man får för tusan välja vilket språk boken ska ges ut på!

En sak vill jag dock poängtera: även om man bara "tränar sök" för skojs skull så ska man vara restriktiv med användandet av rulle på hunden och med själva hurrandet för hundens inkommande med rulle. Får hunden för sig att det är själva rullöverlämnandet som är det allra allra bästa så är det lätt hänt att de börjar markera utan att ha hittat nån figge, och DET lär ska var ett elände att träna bort.
Det är sånt man lär sig av att träna med kunnigt folk!! Och att faktiskt markera upphittad person, inte bara springa kors o tvärs o bita i en rulle, är ju något mer givande även som bara aktivering!

Kommentarer

Postat av: Catrine o Milly

Publicerad 2011-04-19 20:01:07

Det låter ju busenkelt! Bara ut och hämta. :)

Vi får väl se.. Min lilla dam är väääldigt godissugen (vilket är bra), men att bära omkring på nåt när man istället förväntar sig godis blir en utmaning.. Men Utmaning är ju Millys andranamn så det är väl bara att hugga i!



Kasst att boken innehåller två språk. Vem f*n fattar norska?!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela