Pelleskop-livet

Idag vaknade jag och var på uselt humör.
Hundar och grejer överallt, snorig näsa (vilken nesa!) och det mesta åt pipan.
Raskt befallde jag maken att utfodra tre kreatur medan jag tog min lille Pepp på ämsampromenad. Det var ungefär vad jag tyckte mig orka med.



Att gå med bara Peppar, det är prima för humöret, det! Han har sån humor den, och så har jag en känsla av att han faktiskt tycker att jag är litet skojig att umgås med (eller också är han bara artig. I så fall tackar jag).



Och så är han ju nåt så sanslöst SÖT!! Som - nä, jag vet inte som vad!



Peppars nya pipboll, inköpt igår. Fin ceriseröd färg, mycket bra ljud. Högsta betyg!



Men ännu litet högre betyg, typ IHVG, fick Peppars nya kampis - oslagbart toppen!! Dessutom väldigt hopvikbar och lätt att stoppa ner i fickan. (Lätt att riva upp ur fickan också, hälsar Peppen.)





Att balansera på ganska smala saker är inte Peppars favoritsport - t.ex. agilitybommen tycker han är otrevlig. Han tar sig visserligen över den fort och utan tvekan, men han är rätt spänd. Därför får han göra mycket balansövningar när vi är ute i skogen. Jag tror skaderisken blir mindre om han blir mera avspänd.



Inte lätt att fånga yrvädret på bild, inte!





Och vems små sladdriga rosiga kinder skymtar vi där då?



(Och jag beskyller Tigern för att ha stirrande blick...!!!)







Snyggo.





Sen var det ganska skönt att komma hem - matten var stelfrusen och Peppen var trött. Men då hade vi varit ute i drygt två timmar också, och kände oss ganska genomvädrade.
Och jag var på betydligt bättre humör!!!