Pelleskop-livet

Varför, ack varför?!

Publicerad 2010-11-09 09:20:46 i O-hundigt

Nu ni, nu skalar den snöiga stormen kring knutar och mig här i Norden.
Nja, så mycket snö är det väl inte än, men det är KALLT, är det. I en miljon sekundmeter känns minus 2 som minus 200, vilket inte alls uppskattas av mig.
Och som vanligt när det händer på det här sättet ("j*vlar, att detta skulle hända just mig!") så börjar jag tänka på varför i hela katten det har blivit så att någon enda människa, och i synnerhet jag, faktiskt BOR här. Det verkar liksom så obetänkt.
Som tur är har jag belästa och kunniga barn. Statsvetaren mellanbarnet tövade inte med svaret: det beror på jordgubbarna förstås! Och dithörande trevligheter.
Det hände sig nämligen på den tiden, att det kom vikingar. Exakt varifrån de kom vill jag låta vara osägt, kanske Yttre Rymden eller Spanien eller nåt sånt.
Men det var i alla fall i slutet av juni de kom, cirkus den 20:e enligt vikingars tideräkning. Så de klev i land, och vart de såg såg de jordgubbe vid jordgubbe vid jordgubbe. -Jajemen! tänkte vikingarna, inte illa! Och så satte de i att snaska i sig, på sitt osnygga sätt.
Men som det var just vid midsommartid de äntrade Vårt Stolta Land (och kalla) så serverades det förstås också matjesill med gräddfil, och Lilla Nubben, inte att förglömma. Samt Långa Blonda Svenska Flicka utan så värst mycket trådar på kroppen och inte så värst mycket hämningar heller.
Vikingarna dunkade varandra i ryggen på sitt grabbiga sätt och sa: -Dudes! Detta skall hädanefter bliva vår musik! och så blev de kvar. Och sommaren rullade på, jordgubbarna blev till hallon och blåbär och så småningom lingon och det började gro fullproppat med svamp typ överallt.
Och det vet man ju att vikingarna var inte så mesiga som jag - de lät allt vad kantereller hette, såväl med som utan tratt, stå för en annan och plockade vad intressantare var. Grejer för en karl!
Med en kost sålunda baserad på gratinerade mackor med Magic Mushroom-stuvning blev måhända de goda vikingarnas omdöme och perception litet avtrubbade; när kvällarna började bli svalare tänkte de inte så mycket på det. De drog bara fällen och ett par blondiner tätare omkring sig, tog en slurk ur halvböjsflaskan och somnade om.
Tills de en morgon vaknade och fann att marken var alldeles vit utanför bungalowen, och nästan alla löv hade fallit av träden.
Vikingarna skakade samfällt på sig så håren rykte om fällarna, och om vikingarna också, och så sa de till varandra: -Grabbar, vi skulle inte ha tagit den där sista mackan igår, vi hallucinerar!
Varpå de gick in och somnade om.
Tja, ni förstår ju hur det gick: nästa gång de ämnade sticka nosen utanför dörren gick inte det, eftersom det låg 150 cm (enl. vikingamått) nysnö och höll emot.
Så gick det som det brukar gå: vikingarna gav upp sitt vilda ungkarlsliv, gifte sig med varsin liten svenska, skaffade med tiden varsin liten villa i mexitegel i ett nätt medelklassbostadsområde, förökade sig, satte barnen i skola och hjälpte dem att slå in böckerna i papper och läsa läxor.
Och DE ungarna, de fick i sin tur små vikingaungar som fick egna små vikingaungar, och så där höll det på några generationer, ända tills JAG kom.
Och JAG FRYSER!!

Kommentarer

Postat av: Modern

Publicerad 2010-11-09 17:25:38

Det var en mycket lärorik historia, som jag inte har fått lära mig i skolan. Men mycket grammatik trycktes i oss.

Postat av: Gua

Publicerad 2010-11-10 18:05:41

En alldeles sann saga!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela