Väderleksläget
Hoppsan, ett så svårt ord att säga! Det blir vederleksleget, eller väderläksläget.
Vad det än heter så är det vitt. Och blött.
Egentligen är det bara såna här dagar och i samband med diskussioner om vem som ska skotta trottoaren som jag har nån riktig glädje av mitt hiertas usla beskaffenhet. Inget ont som inte har nåt gott med sig!
Redan i ottan satt hr Ying Robocop i trappfönstret och gapade och skrek. Han är TOKIG i snö, den! Mindre än vanligt går det att få kontakt med honom nu. Ibland tittar han så glatt och förvånat upp på mig under promenaderna, liksom för att säga: men, är DU här? Det var väl trevligt! och det är ju rart.
Fast sanningen att säga var alla fyra kräken ganska vidriga idag; tydligen blir det så väldigt luktigt när det har snöat. Och förresten hade jag jämt schå med att ta mig fram i djupsnömodden, andan räckte inte riktigt till att ropa in dem så ofta och grundligt som jag borde.
Det är inget fel på din dator - det finns inget ljud i filmen. Jag kör stumfilm numera, känns mera 80-tal. Pfft!
När vi änteligen kom hem var pälsluddarna alldeles alldeles trötta; Peppar for i vanlig ordning upp i soffan för att vräka ner alla sittkuddar men han kom bara upp i soffan, sen blev han sittande en stund och så la han sig ner.
Och jag, jag slog mig ned med ett par föreläsningar av professor Andrej nånting-eller-nånting-annat, han är så lärd så lärd har jag insett men tyvärr är jag själv inte alls lika lärd.
Min handledare i ryskakursen förefaller ha bibringats den uppfattningen att jag är barnfödd i Moskva, närmare bestämt på statliga universitetet därstädes. Bozje moy, ibland önskar man att så vore fallet! Tur i alla fall att herr professorn är inspelad så jag kan pausa honom ibland och begrunda sje-ljudens inbördes ordning, vilket är så väsentligt för den lärda innebörden.
Vi avrundar med en filmrulle från igår mitt-på-dan, som jämförelse. Det skiljer alltså knappt ett dygn mellan de båda verken.
Jodå, det är ein neues Spielzeug, tack dollarkursen för det! Harinezumi 2++.
Vad det än heter så är det vitt. Och blött.
Egentligen är det bara såna här dagar och i samband med diskussioner om vem som ska skotta trottoaren som jag har nån riktig glädje av mitt hiertas usla beskaffenhet. Inget ont som inte har nåt gott med sig!
Redan i ottan satt hr Ying Robocop i trappfönstret och gapade och skrek. Han är TOKIG i snö, den! Mindre än vanligt går det att få kontakt med honom nu. Ibland tittar han så glatt och förvånat upp på mig under promenaderna, liksom för att säga: men, är DU här? Det var väl trevligt! och det är ju rart.
Fast sanningen att säga var alla fyra kräken ganska vidriga idag; tydligen blir det så väldigt luktigt när det har snöat. Och förresten hade jag jämt schå med att ta mig fram i djupsnömodden, andan räckte inte riktigt till att ropa in dem så ofta och grundligt som jag borde.
Det är inget fel på din dator - det finns inget ljud i filmen. Jag kör stumfilm numera, känns mera 80-tal. Pfft!
När vi änteligen kom hem var pälsluddarna alldeles alldeles trötta; Peppar for i vanlig ordning upp i soffan för att vräka ner alla sittkuddar men han kom bara upp i soffan, sen blev han sittande en stund och så la han sig ner.
Och jag, jag slog mig ned med ett par föreläsningar av professor Andrej nånting-eller-nånting-annat, han är så lärd så lärd har jag insett men tyvärr är jag själv inte alls lika lärd.
Min handledare i ryskakursen förefaller ha bibringats den uppfattningen att jag är barnfödd i Moskva, närmare bestämt på statliga universitetet därstädes. Bozje moy, ibland önskar man att så vore fallet! Tur i alla fall att herr professorn är inspelad så jag kan pausa honom ibland och begrunda sje-ljudens inbördes ordning, vilket är så väsentligt för den lärda innebörden.
Vi avrundar med en filmrulle från igår mitt-på-dan, som jämförelse. Det skiljer alltså knappt ett dygn mellan de båda verken.
Jodå, det är ein neues Spielzeug, tack dollarkursen för det! Harinezumi 2++.