Tävling
Har jag informerat allmänheten om att jag äntligen har anmält Tigern till tävling? Det har jag i alla fall, och det är bäst att jag s.a.s. eklaterar här, så jag inte passar på att backa ur.
Jag förstår inte varför jag ska dra mig så för att tävla... Jag är inte nervös, snarare tvärtom. Det känns som det inte spelar så stor roll hur det går - kanske det är felet. Och så är man ju omgiven av tokduktigt folk hela tiden, så mina små försök känns så --- futtiga, kanske. Hålla på å larva sej, känns det som.
Men i alla fall - lydnadsklass 2, alltså.
Vi har ju gjort två starter förra sommaren, på samma dag, samma plats. Och det gick strålande - utom platsliggningen... Hade han inte envisats med att första gången resa sig och gå ett par steg (i min riktning) och andra gången sätta sig och lägga sig igen hade vi vunnit båda tävlingarna, men det var ju det, då. Och jag litar inte riktigt på honom nu heller.
Ja alltså, jag litar 110%-igt på att han inte går fram till nån annan hund; problemet kan vara att han är litet mammig... Han kan alltså få för sig att tassa iväg i min riktning. Det har gått SÅ bra på träning nu, men det känns ändå litet osäkert. Han är ju terrier!
Annars då?
Jo tack, ungefär så här:
FF - han har litet svårt att hålla sig riktigt tätt intill mig, inte så ovanligt för en så liten hund. Men det tränar vi mycket på nu, särskilt helt om där jag vill ha honom nära nära. I vänstersvängarna börjar han bli riktigt nära inpå!
Läggande under gång ska inte vara något problem alls, har aldrig varit det. Peppar, peppar.
Apport - kan göra litet slarviga ingångar, KAN tjyva om han är för övertaggad. Inga problem med att ta eller hålla.
Rutan - normalt sett 10, men man vet ju aldrig.
Inkallning med ställande - svårt att få bort det sista tasset, men klart godkänt i alla fall.
Hopp - ska gå bra.
Fjärren - borde inte vara några problem.
Ja - ni ser ju: borde och kanske och ju och ...
Vet ni vad jag tror? Jag tror jag behöver tänka litet positivt!
I alla fall: 16 maj är det dags. Hålla alla tummar och tår då!
Jag förstår inte varför jag ska dra mig så för att tävla... Jag är inte nervös, snarare tvärtom. Det känns som det inte spelar så stor roll hur det går - kanske det är felet. Och så är man ju omgiven av tokduktigt folk hela tiden, så mina små försök känns så --- futtiga, kanske. Hålla på å larva sej, känns det som.
Men i alla fall - lydnadsklass 2, alltså.
Vi har ju gjort två starter förra sommaren, på samma dag, samma plats. Och det gick strålande - utom platsliggningen... Hade han inte envisats med att första gången resa sig och gå ett par steg (i min riktning) och andra gången sätta sig och lägga sig igen hade vi vunnit båda tävlingarna, men det var ju det, då. Och jag litar inte riktigt på honom nu heller.
Ja alltså, jag litar 110%-igt på att han inte går fram till nån annan hund; problemet kan vara att han är litet mammig... Han kan alltså få för sig att tassa iväg i min riktning. Det har gått SÅ bra på träning nu, men det känns ändå litet osäkert. Han är ju terrier!
Annars då?
Jo tack, ungefär så här:
FF - han har litet svårt att hålla sig riktigt tätt intill mig, inte så ovanligt för en så liten hund. Men det tränar vi mycket på nu, särskilt helt om där jag vill ha honom nära nära. I vänstersvängarna börjar han bli riktigt nära inpå!
Läggande under gång ska inte vara något problem alls, har aldrig varit det. Peppar, peppar.
Apport - kan göra litet slarviga ingångar, KAN tjyva om han är för övertaggad. Inga problem med att ta eller hålla.
Rutan - normalt sett 10, men man vet ju aldrig.
Inkallning med ställande - svårt att få bort det sista tasset, men klart godkänt i alla fall.
Hopp - ska gå bra.
Fjärren - borde inte vara några problem.
Ja - ni ser ju: borde och kanske och ju och ...
Vet ni vad jag tror? Jag tror jag behöver tänka litet positivt!
I alla fall: 16 maj är det dags. Hålla alla tummar och tår då!